Assisterad befruktning kan bli tillåten för ensamstående kvinnor

Sedan den första födseln efter in vitro-fertilisering (IVF) i England 1978 har mer än 5,3 miljoner barn fötts med hjälp av denna teknik runt om i världen. Mellan 0,6 och 5,9 procent av samtliga barn födda i västvärlden är resultat av IVF. I Sverige har sedan 1982 närmare 60 000 barn fötts efter IVF, och årligen föds ca 4 000 barn efter denna behandling, vilket motsvaras av 3,5 procent av alla barn födda i Sverige. 

Årligen utförs i dag ca 18 000 IVF-behandlingar i vårt land, inkluderande behandlingar med både färska och frysta embryon (enligt Nationellt kvalitetsregister för assisterad befruktning, www.ucr.uu.se/qivf). Vid majoriteten av behandlingarna används parets egna gameter, och i drygt 5 procent används donerade gameter (ägg eller spermier).

Utredning på remiss

Regleringen av assisterad befruktning har genomgått betydande förändringar sedan den första lagstiftningen avseende insemination, som härrör från mitten av 1980-talet. Lagen om assisterad befruktning kom första gången 1988. Äggdonation blev tillåten 2003, och 2005 tilläts behandling av lesbiska par. Den nuvarande regleringen om assisterad befruktning innefattas i lagen om genetisk integritet [1]. 

Förändringarna i lagstiftningen har inneburit att nya metoder som utvecklingen inom reproduktionsteknologi resulterat i blivit tillåtna och tagits i bruk. Förändringarna i lagstiftningen har också sitt ursprung i ändrade normer och värderingar i samhället samt inflytande från omvärlden. 

Från Justitiedepartementet sändes i somras på remiss »Assisterad befruktning av ensamstående kvinnor« [2], vilket är ett delbetänkande av Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet [3]. Utredningen föreslår att ensamstående kvinnor ska få möjligheter till assisterad befruktning i samma utsträckning som gifta eller sammanboende par. 

Som grund för utredningen ligger ett tillkännagivande från riksdagen där man efterfrågat ett lagförslag som ger ensamstående kvinnor denna möjlighet. Förslaget som utredningen presenterar innebär förändringar i lagstiftningen, både i föräldrabalken och i lagen om genetisk integritet. 

Föreslagna förändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2015 och kommer att innebära ökad efterfrågan på behandling med donerade spermier inom svensk sjukvård. Vägledande för utredningen har varit de synpunkter som framförts av Statens medicinsk-etiska råd (Smer), som nyligen presenterades i rapporten »Assisterad befruktning – etiska aspekter« [4].

Diskussion sedan 1980-talet

Det har länge pågått en diskussion om ensamstående kvinnors möjlighet till assisterad befruktning. Redan 1984 väcktes en motion i frågan, men den avstyrktes av riksdagen med hänvisning till barnets bästa och rätten till två föräldrar [2]. 

Diskussionen om ensamstående kvinnors möjlighet till assisterad befruktning har sedan fortsatt. Nästan alla argument mot en sådan möjlighet har fokuserat på barnets bästa, t ex rätten till två föräldrar, att en ensamstående förälder inte kan tillgodose barnets behov på samma sätt som två föräldrar och att forskningen avseende hur det går för barnen är otillräcklig. 

Bland argumenten för att kvinnor ska ges denna möjlighet märks lika behandling och förbud mot diskriminering; alla människor ska ha samma rättigheter och samma värde. Vidare betonas att ensamstående redan i dag får barn på egen hand, att många barn växer upp med en förälder och att samhället godtagit att ensamstående prövas som adoptivförälder. 

Det framhävs också att publicerade studier (även om de är få) visar god psykologisk utveckling hos barn som tillkommit genom donatorinsemination av ensamstående kvinnor. Studierna är dock förhållandevis små och med ett inte obetydligt bortfall. Publicerade studier kommer från USA och Storbritannien; från Sverige finns en rapport från en intresseförening med resultat i samma riktning. 

Harmonisering med övriga Norden

Utredningen vill också eftersträva harmonisering med de övriga nordiska länderna; ensamstående kvinnor kan i dag få tillgång till assisterad befruktning i alla övriga nordiska länder utom Norge. 

Att tillåta assisterad befruktning för ensamstående kvinnor inom svensk sjukvård hänger också ihop med barnets rätt att få kännedom om sitt genetiska ursprung. I dag har barn som fötts efter assisterad befruktning i utlandet många gånger inte denna möjlighet. 

Dock framhäver man att det är utredningens uppfattning att barn, som huvudregel, bör ha rätt till två rättsliga föräldrar och att assisterad befruktning för ensamstående kvinnor bör betraktas som ett undantag. Utredningen ger också förslag på åldersgränser och var behandlingen ska ske. Man föreslår att samma regler som i dag gäller för assisterad befruktning med donerade gameter ska gälla också för ensamstående kvinnor. 

Man menar vidare att det är upp till varje landsting att bestämma om assisterad befruktning kan ske inom den befintliga verksamheten eller om denna typ av behandlingar ska avgiftsbeläggas för patienterna. 

Slutligen görs en uppskattning av antalet kvinnor som kan komma att efterfråga denna typ av behandling. Eftersom man bedömer att det finns ett visst uppdämt behov skulle det, åtminstone initialt, kunna innebära 1 500–2 000 kvinnor och upp till 5 000 behandlingar årligen.

Gagnar inte jämlik vård fullt ut

Förslaget får bedömas som välkommet. Den kraftiga ökning av antalet behandlingar som förslaget innebär jämfört med dagens situation ställer dock stora krav på vårdgivarna. 

Nya resurser och ekonomiska medel måste tilldelas reproduktionsmedicin för att garantera att denna behandling ska kunna ske på ett för patienterna kvalitetssäkert sätt. 

Förslaget att respektive landsting/ region ska besluta om huruvida assisterad befruktning för ensamstående kan ske inom den offentliga verksamheten eller om denna typ av behandling ska avgiftsbeläggas för patienterna gagnar dock knappast en jämlik vård i ett nationellt perspektiv.