Sveriges rankas som ett av de bästa länderna i världen att åldras i [1], och svensk sjukvård hör till världens bästa. En konsekvens av denna framgång är att fler överlever svårare sjukdomar och blir äldre. Gruppen multisjuka sköra äldre blir således större och är i behov av fortsatta insatser från sjukvården – både öppen och sluten vård. 

I en artikel i detta nummer av Läkartidningen beskriver Toralph Ruge och medförfattare kontaktorsakerna för akut slutenvård för patienter ≥80 år. 

Författarna visar att svåra sjukdomar som oftast kräver en tids observation och relativt lång vårdtid ofta döljer sig bakom kontaktorsakerna. De visar på en inläggningsfrekvens på >80 procent för de vanligaste kontaktorsakerna och ställer sig frågan om inte akutmottagningarna bör ta hand om äldre på ett annat sätt än vad man gör i dag för att korta de ofta långa handläggningstiderna. 

Enligt genomgången är enbart ett fåtal inläggningsorsaker organspecifika. Detta innebär att multisjuka äldre oftast placeras på en klinik där platssituationen så tillåter, och det kanske inte är där den multisjuka äldre patienten får den bäst anpassade vården. 

I en rapport från Socialstyrelsen publicerad 2013 redovisas att väntetiderna på landets akutmottagningar har blivit längre sedan den senaste mätningen 2010, trots att ambitionen är den motsatta. Väntetiden till första läkarbedömning har dock blivit kortare [2]. 

Att tiden på akutmottagningen ändå blir lång kan bero på generellt bristande vårdplatssituation såsom det diskuteras i Socialstyrelsens rapport, men säkert inverkar också den klinikansvarsdiskussion som de flesta läkare på en akutmottagning känner till alltför väl. 

Vår organspecifika indelning gör det svårt att hantera patienter med flera olika sjukdomar och symtom. Multisjuka äldre riskerar därför att remitteras mellan olika jourlinjer på en akutmottagning, vilket leder till många undersökningar för att »fria« patienten ur olika perspektiv, t ex kirurgiskt, kardiologiskt osv. Utöver potentiellt onödiga undersökningar leder detta till många olika inkopplade vårdgivare, ökade krav på kommunikation och som regel betydligt förlängt omhändertagande. 

Detta framhåller även Socialstyrelsen i sin rapport »Väntetider och patientens väg genom vården – exemplet multisjuka äldre« [3]. Huvudproblemet beskrivs som den bristande koordineringen av insatser och att insatserna inte löser den äldre multisjuke patientens problem. Men måste det vara så?

I SBU-rapporten »Omhändertagande av äldre som inkommer akut till sjukhus – med fokus på sköra äldre« [4] konkluderas att metoden »strukturerat omhändertagande av äldre« (comprehensive geriatric assessment) leder till förbättrad ADL-förmåga och större möjlighet för den äldre att bo kvar hemma efter en sjukhusvistelse. 

Tyvärr grundade sig metaanalysen på ganska gamla studier, men sammantaget var resultaten ändå ganska entydiga, och metoden får i dag anses evidensbaserad [5]. Metoden omfattar bedömning, vårdplanering, behandling och uppföljning där patientens hela livssituation beaktas av ett team bestående av läkare, sjuksköterska och representanter från andra yrkesgrupper – dvs ett multiprofessionellt individanpassat omhändertagande. 

Multisjuka äldre passar sällan in i kurvor och mallar för enklare vårdprogram utan kräver just ett individanpassat multiprofessionellt omhändertagande. I kombination med god gerontologisk och geriatrisk kompetens ger detta bättre vård när de söker till sjukhus [6].

Det hedrar Toralph Ruge och medförfattare att de tydligt ser att vårt arbetssätt i dag kring gruppen multisjuka äldre på akutmottagningen inte är optimalt och att något bör göras för att spara onödiga undersökningar och få ett snabbare och mera anpassat omhändertagande. 

Kanske är det dags att i anslutning till varje akutmottagning ha akuta geriatriska vårdplatser där man arbetar såsom evidensen förespråkar och i nära samverkan med den sociala omsorgen, närstående och patienten och dennes egna preferenser, och att inte fortsätta att försöka klämma in dessa patienter i ett stuprör eller »organtänk« där de inte hör hemma.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.