I Lancet presenteras en studie av ateroskleros av det lite ovanligare slaget. Frågeställningen har varit hur vanligt ateroskleros var för 4 000 år sedan. Författarna har undersökt 137 mumier från olika delar av världen, däribland Egypten, Peru och en ögrupp utanför Alaska. Många av de egyptiska mumier som undersökts hade mumifierats på naturlig väg genom klimatet, dvs de representerade inte bara kungar och individer med hög social ställning som hade råd att balsameras utan är (förmodligen) ett mer representativt urval av landets dåtida befolkning. Med hjälp av helkropps-DT har mumierna analyserats. Det man letat efter är förekomst av ateroskleros i aorta, koronarkärl, arteria poplitea och karotiderna.  Som markör för ateroskleros har man använt sig av kalcifierade plack på artärernas insida.

Sammantaget har man funnit tecken på ateroskleros hos 47 av de 137 mumierna (34 procent). Ateroskleros förekom i högre grad hos individer som var gamla när de avled. Medelåldern vid döden var 43 år hos dem där man hittat ateroskleros mot 32 år hos dem där man inte gjort det. Det intressanta är att fynden är relativt samstämmiga mellan de olika geografiska regionerna. De förhållanden dessa människor, som undersökts 4 000 år efter sin död, levde under skilde sig markant åt, t ex avseende kosthållning och klimat. Därtill fanns andra skillnader. Aleuterna (från Alaska) levde som jägare och samlare, medan egyptierna var jordbrukare med tamboskap. Trots dessa skillnader noterades ateroskleros i ungefär lika hög grad hos de mumifierade kropparna.

Författarna drar två slutsatser: dels att ateroskleros tycks ha varit vanligare för 4 000 år sedan än vi trott, dels att processen kanske beror mindre på modern kosthållning och livsstil. De spekulerar över om ateroskleros kan vara en sjukdom som, i alla fall till viss del, drabbar gamla människor oavsett livsstil. Kanske bör ateroskleros därför ses som en mer naturlig del av åldrandet. En följd av de aktuella fynden är att man inte nödvändigtvis kan förändra förekomsten av ateroskleros bara genom att återgå till att äta som människor gjorde på stenåldern, något som ibland förespråkas i kostdebatten.