Vilka blir långtidskonsekvenserna för individer som drabbats av bakteriell meningit i barndomen. Det är den huvudsakliga frågan i en studie som presenteras i JAMA. Författarna har tittat på ett populationsbaserat danskt material med data som sträcker sig från 1977 till 2007. Utifrån detta har man identifierat 2 784 individer som diagnostiserades med meningit (orsakad av pneumokocker, meningokocker eller Haemophilus influenzae) då de var barn. Därefter har forskarna tittat på samma individer då de var 35 år och undersökt i vilken utsträckning de utbildat sig, till exempel om de gått ut gymnasiet eller tagit examen från universitetet, och om de kunde försörja sig ekonomiskt.

De visade sig att 41,5 procent av dem som drabbats av meningokockmeningit gått ut gymnasiet jämfört med 52,5 procent av befolkningen i stort. För individer som drabbats av meningit till följd av H influenzae var skillnaden i andel som gått ut gymnasiet något mindre, 5,5 procentenheter. Liknande skillnader, dvs mellan fem och tio procentenheter, noterades även när det gäller eftergymnasial utbildning. Det var också vanligare att meningitdrabbade inte var ekonomiskt självförsörjande i vuxen ålder.

Forskarna tittade på utbildningsnivå hos syskon till de meningitdrabbade. Det visade sig att syskon till dem som drabbats av meningokockmeningit (som alltså inte själva haft meningit) hade lägre utbildningsnivå än befolkningen i stort. Det gör att de noterade skillnaderna i utbildningsnivå kan vara familjeberoende och att man bör vara försiktig med att dra slutsatser om huruvida det är själva meningiten som påverkat utbildningsnivån. För meningitdrabbade till följd av H influenzae och pneumokocker var syskonens utbildningsnivå jämförbar med den hos befolkningen i stort. Det innebär att det ligger närmare till hands att anta att det finns ett samband mellan just meningiten och utbildningsnivån i dessa fall. Författarna konstaterar att meningitdrabbade kan vara en grupp som behöver extra stöd, till exempel i skolan.