ASA har kopplats till minskad risk för koloncancer. Detta visades bland annat i en större studie i Lancet 2010 (refererad i Läkartidningen 47/2010, sidan 2950). Det finns anledning att tro att ASA inte skyddar lika bra mot tumörer med s k BRAF-mutation, då mutationen innebär att enzymet prostaglandin-endoperoxidsyntas 2 (PTGS2, cyklooxygenas 2) regleras upp.

Nu presenteras en studie i JAMA där man tittat på just detta. Författarna har använt sig av två omfattande material som totalt inkluderar 127 865 individer (samtliga sjukvårdspersonal) och 3 165 985 personår. Uppgifterna sträcker sig från 1980 till 2012. Bland de 127 865 individerna har man identifierat 1 226 fall av kolorektalcancer där det funnits molekylära data om huruvida tumören har en BRAF-mutation. Det visade sig att individer som regelbundet åt ASA (definierat som minst två tabletter på 325 mg i veckan) hade 27 procent lägre risk att drabbas av koloncancer än individer som inte åt ASA. Men detta gäller bara för tumörer där BRAF-genen är av vildtyp, vilket innebär att den förekommer i sin naturliga form och inte är muterad. För patienter där tumörcellerna hade en muterad BRAF-gen gav ASA däremot inte något skydd mot kolorektalcancer. Intressant nog tycks ökad ASA-dos ge ytterligare skydd mot kolorektalcancer utan BRAF-mutation: patienter som åt minst två ASA-tabletter på 325 mg per dag (dvs 14 tabletter i veckan) mer än halverade sin risk för kolorektalcancer utan BRAF-mutation jämfört med patienter som inte åt ASA. Sambandet mellan regelbunden ASA-användning och minskad risk för kolorektalcancer utan BRAF-mutation gäller oavsett om mutation fanns i generna KRAS och PIK3CA, två gener som också kopplats till koloncancer.

För patienter som faktiskt drabbats av koloncancer förbättrade ASA däremot inte prognos och överlevnad oavsett om mutation fanns i BRAF eller inte. Det skulle kunna innebära att ASA bara har en skyddande effekt mot kolorektalcancer med BRAF-mutation tidigt i sjukdomsförloppet; har tumören väl hunnit utvecklas kan det finnas andra mutationer i den som är viktigare än BRAF och som avgör om ASA kan påverka prognosen. En begränsning med studien är att deltagarna främst är av europeiskt ursprung och att resultaten inte nödvändigtvis gäller för andra etniska grupper.