I Lancets nya systertidskrift Lancet Global Health presenteras en sammanställning över hur förekomsten av anemi utvecklats i världen under perioden 1995–2011. Det är ett omfattande material. Författarna har tittat på kvinnor i fertil ålder och barn och sammanställt data på populationsbasis från 107 olika länder. En mängd källor har använts för att sammanställa rapporten; bland annat har uppgifter hämtats in från WHO. Man har undersökt utvecklingen av anemiförekomsten land för land men också världsdel för världsdel. Utvecklingen på global basis kan sammanfattas med att det tycks gå åt rätt håll – men det går för långsamt. Tittar man på gravida kvinnor var den globala anemiprevalensen (Hb under 110 g/l har använts som brytpunkt för anemi hos gravida) 43 procent under 1995. Siffran sjönk till 38 procent 2011. Tittar man på kvinnor i fertil ålder som inte var gravida (Hb under 120 g/l är brytpunkt för anemi) sjönk prevalensen globalt från 33 till 29 procent under perioden. För barn i åldrarna sex månader till fem år sjönk anemiprevalensen från 47 till 43 procent. 2011 års siffror innebär att det världen över finns 496 miljoner icke-gravida anemiska kvinnor i fertil ålder. Likaså finns 32 miljoner gravida och 273 miljoner barn med anemi.

Bilden skiljer sig naturligtvis enormt beroende på var man tittar; i stora delar av världen är anemi fortfarande ett jättelikt problem. Lägst genomsnittligt Hb-värde återfinns i södra Asien och centrala och västra Afrika. I centrala och västra Afrika är anemiprevalensen bland barn 71 procent. För gravida är siffran 48 procent. Det kan jämföras med den sammanslagna gruppen höginkomstländer där andelen anemiska bland barn och gravida i stället är 11 respektive 16 procent. Globalt beräknas att järnbrist ligger bakom närmare hälften av alla fall av anemi bland både kvinnor och barn. Järnbrist är för övrigt en särskilt viktig orsak till svår anemi (definierat som Hb under 70 g/l hos barn och gravida och under 80 g/l för icke-gravida kvinnor i fertil ålder). 

Resultaten sammanfattas med att den minskning man sett under perioden 1995–2011 vad gäller global anemiprevalens är ”modest”. Dessutom är det viktigt att notera att det i många länder med hög anemiförekomst inte har skett någon förbättring över huvud taget under perioden. Anemi riskerar att utgöra ett stort hinder i ansträngningarna att sänka mödra- och spädbarnsdödligheten, skriver författarna. Under 2012 satte WHO genom det beslutsfattande organet World Health Assembly målet att halvera anemiprevalensen bland kvinnor i fertil ålder på global basis fram till 2025, baserat på 2011 års nivå. Om utvecklingen fortsätter i oförändrad takt är risken mycket stor att det målet inte nås.