Enstaka rapporter har beskrivit att patienter med myasthenia gravis kan bli akut försämrade efter administration av tidigare generationers intravaskulära högosmolära jodkontrastmedel [1] och i ett fall med gadoliniumkontrastmedel [Lancet. 1992;340(8828):1168]. Patienterna kan inom loppet av några få minuter bli gravt påverkade och få andningsstillestånd. Enligt en djurexperimentell studie kan reaktionen vara sekundär till ökad neuromuskulär blockad orsakad av kontrastmedlen [1].

Ett fall av myasten kris utlöst av moderna lågosmolära jodkontrastmedel beskrevs 1986. Efter detta finns inga rapporterade incidenter med vare sig lågosmolära jodkontrastmedel eller isoosmolära kontrastmedel. Svensk uroradiologisk förenings kontrastmedelsgrupp har i sina rekommendationer varnat för användning av kontrastmedel på patienter med myasthenia gravis, http://www.sfbfm.se/sidor/riktlinjer, speciellt de med bulbära symtom (svårigheter att svälja, tala eller andas). Detta har varit föremål för diskussion då högosmolära jodkontrastmedel inte längre används samtidigt som det saknas ett tydligt samband mellan myasten kris och användningen av lågosmolära jodkontrastmedel och isoosmolära kontrastmedel. 

I en nyligen publicerad studie [1] undersöktes om lågosmolära jodkontrastmedel och isoosmolära kontrastmedel kan förvärra myastena symtom hos vuxna patienter med myasthenia gravis. Studien omfattade 112 patienter som genomgick kontrastmedelförstärkt DT, och som kontroll användes 155 patienter med myasthenia gravis som undersöktes utan kontrastmedel i samband med DT. Tymektomifrekvens, myastena symtom och pyridostigminbehandling samt frekvens av hjärt-, lung- och neuromuskulära sjukdomar icke relaterade till myasthenia gravis liksom olika akuta tillstånd var likartade i de båda grupperna.

Incidensen myastena symtom inom ett dygn efter DT skiljde sig signifikant åt mellan grupperna (P = 0,01); 6,3 procent i kontrastmedelsgruppen (7/112; 95 procents konfidensintervall 0,03–0,12) och endast 0,6 procent i kontrollgruppen (1/155; 95 procents konfidensintervall 0,0002–0,04). Sex av sju patienter i kontrastmedelgruppen utvecklade respiratoriska symtom, varav två allvarliga; en blev tillfälligt okontaktbar och den andra avled efter två dygn sekundärt till hypotension och utdragen grav hypoxi trots intubation. E-postkommunikation med författarna ger vid handen att av de 7 som försämrades så var det 2 av 66 patienter med stabil sjukdomsbild, 3 av 17 med instabil sjukdomsbild och 3 av 29 med nydiagnostiserad myasteni före kontrastmedelundersökningen.

Följande konklusion och rekommendationer kan göras:

  • Rapporten tyder på att det finns ett kausalt samband mellan akuta (inom ett dygn) myastena symtom och intravaskulära lågosmolära jodkontrastmedel och isoosmolära kontrastmedel.
  • Jod- och gadoliniumkontrastmedel bör endast användas på strikta indikationer på patienter med myasthenia gravis.
  • Om kontrastmedel används bör patienterna övervakas i samband med undersökningen och beredskap finnas för andningsstöd med blåsa och mask samt med annan livräddande behandling.
  • För patienter med myasthenia gravis och med bulbära symtom bör man överväga ett dygns inläggning på grund av risken för fördröjd debut av symtomförsämringen. Patienter med lindrigare symtom utan bulbär påverkan kan undersökas i öppen vård. Risk för allvarlig försämring torde vara liten om myastenin är under optimal behandling.
  • Patienter med bulbära symtom utan känd diagnos som söker akut bör väcka misstanke om myasthenia gravis. Undersökning av hjärnan (DT, MR) för att utesluta annan orsak bör då göras utan intravaskulära kontrastmedel.