På kort sikt är råd om lågkolhydratkost mer effektiva för viktnedgång än råd om lågfettkost, men på lång sikt finns ingen sådan skillnad, enligt en färsk rapport från SBU.

Förekomsten av fetma hos vuxna har mer än fördubblats i Sverige sedan 1980-talet. Livsstilsbehandling, som fokuserar på kostråd och fysisk aktivitet, är första steget i behandlingstrappan vid fetma. Under de senaste decennierna har i första hand lågfettkost rekommenderats för viktnedgång, delvis på grund av sitt låga energiinnehåll per viktenhet, delvis på grund av att ett högt intag av fett i allmänhet och mättat fett i synnerhet anses ha negativa effekter på kardiovaskulär hälsa. 

De senaste tio åren har forskningen om kost utvecklats avsevärt, och koster med olika sammansättning har studerats i jämförande undersökningar, samtidigt som en intensiv debatt blossat upp mellan förespråkare för olika kostråd. 

SBU-rapporten »Mat vid fetma« redovisar resultaten av en systematisk litteraturöversikt som genomförts i syfte att granska det vetenskapliga underlaget för kostrekommendationer till personer med fetma. Man har använt sig av vedertagen definition av fetma, som innebär BMI ≥30 kg/m2 eller midjeomfång ≥102 cm eller ≥88 cm för män respektive kvinnor. Litteraturgenomgången begränsades till randomiserade kontrollerade studier och prospektiva observationsstudier med minst sex månaders uppföljningstid. Studierna undersökte effekten av olika kostråd med avseende på dödlighet, livskvalitet och viktminskning eller bibehållande av vikt för vuxna och barn över 2 år med fetma. 

På kort sikt (sex månader) är lågkolhydratkost mer effektiva för viktnedgång hos vuxna än råd om lågfettkost (effektskillnad –1,6 kg; 95 procents konfidensintervall, KI, –2,9 till 0,26) och leder även till en marginellt större ökning av HDL-kolesterol samt förbättrade glukosvärden för personer med fetma och diabetes. Med tolv månaders uppföljning finns inga statistiskt signifikanta skillnader i effekt på viktnedgång mellan lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter. 

För personer med fetma kan medelhavskost, jämfört med lågfettkost, minska risken för hjärt–kärlsjukdom (riskkvot 0,51; 95 procents KI 0,37–0,71, medianuppföljningstid 4,8 år). Hög konsumtion av kaffe minskar såväl dödligheten i hjärt–kärlsjukdom som risken för diabetes, medan konsumtion av söta drycker ökar risken för diabetes. 

Effekterna av olika typer av kost är som regel störst efter sex månader och avtar sedan. Medelhavskost har något mer väldokumenterade långtidseffekter än övriga koster, men det finns anmärkningsvärt få randomiserade studier som har undersökt långtidseffekterna av olika typer av kost på sjuklighet, död och livskvalitet. Författarna poängterar behovet av stora, randomiserade studier med lång uppföljningstid och pekar även ut bristen på kostjämförande studier på barn och ungdomar med fetma.