Ensamstående män i alla åldrar, oavsett utbildningsnivå och bostadsort, har en signifikant lägre överlevnad i melanom. Foto: Colourbox/Knud Nielsen

Malignt hudmelanom är en av de snabbaste ökande cancerformerna i Sverige, även bland yngre individer, trots pågående preventionsarbete. Den melanomspecifika överlevnaden är hög (>90 procent) för lågriskmelanom (≤1 mm tumörtjocklek) som upptäcks tidigt. Vid spridd sjukdom är medianöverlevnaden 6–8 månader. Tidig upptäckt är därför avgörande för en god prognos.

I en nyligen publicerad studie, baserad på Nationella kvalitetsregistret för hudmelanom, undersökte vi sambandet mellan sjukdomsprognos och huruvida patienten lever ensam eller med en partner. Den aktuella studien inkluderade mer än 27 000 patienter med ett första invasivt melanom diagnostiserat mellan 1990 och 2007, med uppföljning till och med 2012. I analyserna kontrollerades prognostiska faktorer som ålder, utbildningsnivå, diagnosperiod, bostadsort, histopatologiska faktorer och tumörlokalisation för män respektive kvinnor.
 
Vi kunde visa att ensamstående män hade en drygt 30 procent högre risk att dö av sin sjukdom jämfört med män med partner (riskkvot 1,31; 95 procents konfidensintervall 1,18–1,46; P<0,001). Detta kunde delvis, men inte helt, förklaras av mer avancerat sjukdomsstadium vid diagnos bland ensamstående män. Även äldre ensamstående kvinnor hade en mer avancerad sjukdom vid diagnos, men detta påverkade inte överlevnaden på gruppnivå bland kvinnor.
 
Sammanfattningsvis har ensamstående män i alla åldrar oavsett utbildningsnivå och bostadsort en signifikant lägre överlevnad i melanom, delvis beroende på mer avancerat sjukdomsstadium vid diagnos. Detta visar på behovet av riktade preventionsinsatser för tidig upptäckt i denna grupp.