Ansiktstransplantationer – de första nio årens lärdomar

År 2005 utfördes den första ansiktstransplantationen. Den gjordes på en fransk kvinna som blivit svårt biten av en hund, och händelsen blev en världsnyhet. Därefter har ytterligare 28 ansiktstransplantationer genomförts världen över. I Lancet har en grupp forskare ställt samman lärdomarna efter dessa fall. Resultaten kan sammanfattas som mycket positiva.

En klar majoritet av de transplanterade är män i 30- och 40-årsåldern. Till de vanligaste orsakerna till ansiktsskadan hör skottskador, brännskador och djurattacker, däribland bitskador från hund och björn. Samtliga transplanterade har gått igenom minst en akut avstötningsepisod av varierande allvarlighetsgrad. I en dryg tredjedel av fallen var avstötningsreaktionen relativt mild men i ett fall var den så pass kraftig att den tros vara orsaken till att patienten avled.

Innan den första transplantationen gjordes 2005 trodde många att patientens sensoriska funktion i ansiktet inte skulle återkomma efter ingreppet. Men resultaten visar något annat: i majoriteten av fallen har känseln återkommit relativt snabbt. Känsel för värme och mekanisk stimulering återkommer ofta efter bara tre månader och brukar efter åtta månader ha blivit bra. När det däremot gäller motorisk funktion går det långsammare; viss förbättring i motorisk funktion märks först 6–8 månader efter operationen, därefter kan förbättringen fortsätta flera år framåt. Vad gäller funktionellt resultat, det vill säga förmågan att tala, äta, dricka och lukta, så har detta förbättras för nästan alla patienter. Rehabiliteringsträning, som omfattar talträning, har i de flesta fall påbörjats redan inom 48 timmar efter att operationen är klar.

När det gäller psykiska aspekter var många oroande för depersonifiering – att det nya ansiktet skulle kännas främmande för patienten – inför de första operationerna. Så har det inte blivit. Undersökningar visar minskad förekomst av depression och bättre självkänsla och livskvalitet efter ingreppet. Det psykologiska resultatet av transplantationerna beskrivs överlag som »överväldigande positivt«. Bidragande till detta kan vara att patienterna fått mycket psykiatriskt stöd; dessutom har man varit noga med att selektera fram lämpliga kandidater som klarar av de psykiska påfrestningar som ingreppet innebär. Just noggrann selektion av patienter beskrivs för övrigt som den enskilt viktigaste faktorn för om ingreppet ska bli framgångsrikt. En bra mottagare måste vara väl införstådd med konsekvenserna i termer av livslång immunsuppression, risk att graftet lossnar och ökad malignitetsrisk.

Tittar man på forskningsfronten noteras att det i nuläget görs ansträngningar för att minimera den immunsupprimerande behandlingen för ansiktstransplanterade. I Lancet presenteras ett antal bilder på patienterna före och efter transplantationen. Resultatet i termer av utseende är i samtliga av dessa fall extremt imponerande.