Parkinson diagnostiseras främst på kliniska symtom såsom stelhet, tremor och nedsatt rörlighet. I JAMA Neurology presenteras en undersökning gjord i Taiwan i vilken man använt PET med radioliganden 18F-DBZ som ett hjälpmedel för diagnostik och för att följa sjukdomsprogression. 53 Parkinson-patienter i varierande sjukdomsfas (lindrig, måttlig och svår) har jämförts med 17 friska jämnåriga kontroller. Patienterna, vars genomsnittliga ålder låg mellan 61 och 66 år beroende på stadium i sjukdomen, har skattas enligt skalorna Hoehn–Yahr scale och Unified Parkinson disease rating scale. De har alla, i ett skede då de inte medicinerat, genomgått en 18F-DBZ-undersökning för att bedöma dopaminerg degeneration.

Undersökningen avslöjar nedsatt förekomst av VMAT2 (vesiklulär monoamin transportör typ 2) i nigrostriatala delar av hjärnan hos parkinsonpatienterna. Bilden skiljer sig beroende på vilket sjukdomsstadium patienten är i – VMAT2-förekomsten förändras nämligen olika i olika regioner i takt med att sjukdomen utvecklas. Resultaten kan sammanfattas med att PET-undersökningen korrelerar väl med den kliniska bilden.

Författarna konstaterar att 18F-DBZ är en potentiell biomarkör för att följa dopaminerg degeneration och därmed sjukdomens progression. Förhoppningen är att en bättre bild av sjukdomsutvecklingen ska förbättra förutsättningarna för behandling. Forskarna efterfrågar en longitudinell studie där ett större antal parkinsonpatienter följs med löpande PET-undersökningar under längre tid.