I Nature presenteras två omfattande kartläggningar över det mänskliga proteomet, de proteiner som avsmassan kodar för. I studierna har ett flertal vävnadstyper analyserats med masspektrometri avseende proteinuttryck.

I den ena studien, gjord av forskare i USA och Indien, beräknar författarna att man kartlagt 84 procent av alla de proteinkodande delarna av arvsmassan. Resultatet kommer offentliggöras i en fritt tillgänglig databas som kan användas för ytterligare forskning.

Den andra studien har bedrivits i Tyskland. Författarna beräknar att det totalt finns 19 629 mänskliga proteiner och att man kartlagt över 90 procent av dessa.

Till de mer intressanta fynden hör att man i den amerikanska/indiska studien hittat 193 »nya« proteiner som kodas av delar av genomet som tidigare inte troddes vara proteinkodande. Vad detta har för biologisk relevans återstår att utforska men en slutsats är att vi ännu inte helt känner till hur cellen läser och använder arvsmassan. Tidigare publicerade kartläggningar över mänskliga proteiner har inte varit lika omfattande som de två som nu är aktuella. Bidragande är att de omfattar prov från ett stort antal olika typer av vävnader, däribland även fetal vävnad och prov från tumörer. En intressant möjlighet är att använda proteinkartläggningarna i olika vävnader för att studera biverkningar.

De båda studierna har beskrivits som »HUGO-projekt för proteiner«. HUGO-projektet, det vill säga kartläggningen av den mänskliga arvsmassan som färdigställdes kring millennieskiftet, sågs ofta som en tävling mellan privata och offentliga forskningssatsningar, medan de två forskargrupperna som ligger bakom Nature-studierna har uppgett att de var ovetande om att det pågick en parallell proteinkartläggning vid sidan av den egna studien. 

De båda materialen har mycket gemensamt men skiljer sig bitvis, vilket gör att det kan finnas ett värde i att slå samman materialen.