Användningen av antidepressiva preparat har exploderat. I USA behandlas i dag en tiondel av landets befolkning med någon typ av antidepressiv medicinering. Enligt en OECD-rapport från 2013 används 79 doser antidepressiva läkemedel per 1 000 invånare och år i Sverige. Den stora användningen i kombination med att skillnaderna i behandlingseffekt mellan de olika preparaten är ganska små gör att biverkningar blir särskilt viktiga vid behandlingsval. I Lancet Psychiatry har en grupp forskare tittat på skillnader i viktuppgång mellan olika antidepressiva läkemedel. Studien omfattar närmare 20 000 vuxna amerikaner som under perioden 1990 till 2011 behandlades med någon form av antidepressiv medicinering. Författarna har haft tillgång till uppgifter om kroppsvikt och tittat på hur denna utvecklats under den tolvmånadersperiod som följde efter att behandlingen satts in. Genomsnittsåldern hos de behandlade låg kring 45 år och majoriteten, runt 65 procent, var kvinnor. De flesta fick preparat mot depression, men vissa behandlades för ångest- eller smärtproblematik. Värt att notera är att en majoritet var överviktiga redan före behandling – genomsnittligt BMI för hela kohorten var 28,3 före behandlingsstart.

Författarna har därefter utgått från effekten på kroppsvikten av citalopram, ett av de vanligaste SSRI-preparaten, och jämfört övriga läkemedel med detta. I genomsnitt gick citalopram-behandlade upp 1,3 kilo i vikt, men spridningen var stor (standardavvikelse 4 kilo).

Det tricykliska preparatet amitriptylin (bl a Saroten) och monoaminåterupptagshämmaren bupropion (Voxra) var förknippade med minskad risk för viktuppgång jämfört med citapolpram. I genomsnitt gick amitriptylin-behandlade upp 0,8 kilo medan de som fick bupropion i stället gick ned 0,2 kilo. Skillnaderna mellan nämnda preparat och citalopram är statistiskt signifikanta men, som synes, relativt små i absoluta termer. När det gäller övriga SSRI-preparat såsom sertralin och paroxetin noterades blygsamma skillnader mellan preparaten som inte var signifikanta (P<0,05) jämfört med citalopram. För SNRI-preparat, däribland venlafaxin, noterades inte heller några statistiskt säkerställda skillnader jämfört med citalopram. Skillnaderna i viktuppgång mellan de olika preparaten var, föga förvånande, ännu mer blygsamma hos de individer som avslutat behandlingen före tolv månader.

Resultaten kan således sammanfattas med att skillnaderna i viktuppgång mellan olika antidepressiva är små men att amitriptylin och bupropion tycks orsaka mindre problem med detta jämfört med SSRI och SNRI. Författarna har inte tittat på behandlingseffekt mot depression och ångest utan enbart viktutveckling. Många depressioner leder som bekant till minskad aptit och påföljande viktnedgång, men en atypisk bild med ökad aptit är inte ovanlig vilket gör det mycket svårt att prognostisera behandlingseffekt utifrån viktutveckling.