I World Psychiatry rapporteras om förekomsten av och samband mellan riskbeteenden, psykiska störningar och självmordsbeteende hos europeiska ungdomar [1]. Studien omfattade 12 000 slumpvis utvalda ungdomar i åldern 14-16 år [2]. Genom så kallad latent klassanalys identifierades en lågriskgrupp, omfattande 57,8 procent av ungdomarna, och en högriskgrupp, omfattande 13,2 procent av ungdomarna, där riskbeteendet var högt för samtliga variabler, men i synnerhet för alkohol-, drogmissbruk och rökning. Man identifierade även en stor, tidigare okänd tredje grupp, som omfattade 29 procent av ungdomarna, där riskbeteendet karaktäriserades av mediemissbruk, stillasittande och för lite sömn.

Alkohol- och drogmissbruk samt rökning var vanligare bland pojkar än hos flickor (P<0,05) och ett genomsnitt för variablerna var 10,9 procent, 5,7 procent respektive 12,4 procent för pojkar och 6,0 procent, 3,6 procent respektive 9,2 procent för flickor.

Var tionde ungdom tillbringade mer än 5 timmar dagligen med att se på tv, spela videospel eller surfa på internet av orsaker som var helt orelaterade till skolarbetet. 75 procent av ungdomarna använde egna datorer. Mediemissbruk och skolk var signifikant vanligare hos pojkar, med ett genomsnitt på 11,7 procent respektive 5,1 procent för pojkar och 8,8 procent respektive 2,6 procent för flickor. Mer än 17 procent av flickorna sov mindre än 6 timmar per natt under skolveckan, jämfört med 13 procent av pojkarna. Flickorna tillbringade mer tid stillasittande jämfört med pojkarna (22,6 procent vs 13,6 procent).

Omkring en tredjedel av ungdomarna hade subsyndromal depression, och frekvensen var signifikant högre hos flickorna än hos pojkarna (34,2 procent vs 25,8 procent). Totalt hade 8,1 procent av ungdomarna en klinisk depression, med ökad förekomst bland flickor jämfört med pojkar (10,6 procent vs 4,9 procent). Förekomsten av depression ökade med åldern. En tredjedel av ungdomarna rapporterade självmordstankar. Något fler än fyra procent av ungdomarna hade gjort självmordsförsök, och förekomsten var högre bland flickor (5,2 procent vs 3,0 procent, P<0,05).

Forskarna döpte denna sistnämnda grupp till den »osynliga« riskgruppen, eftersom dessa beteenden ofta inte uppmärksammas av eller sätts i samband med psykisk ohälsa av föräldrar och lärare. Fortsatta analyser visade att ungdomarna i den »osynliga« gruppen hade samma frekvens av självmordstankar (42,2 procent vs 44 procent), ångest (8 procent vs 9,2 procent), subsyndromal depression (33,2 procent vs 34 procent) och depression (13,4 procent vs 14,7 procent) som ungdomarna i högriskgruppen.

Studien tillför nya kunskaper om en tidigare okänd, stor riskgrupp där depression, ångest och självmordstankar förekommer i lika hög utsträckning som i den traditionella högriskgruppen, men där riskbeteendet karaktäriseras av så till synes oförargliga sysselsättningar som tv-tittande, spel på internet, stillasittande och för lite sömn.

De flesta åtgärdsprogram för att förebygga psykisk ohälsa hos ungdomar är i dag utformade för att fånga in den klassiska högriskgruppen. Studien visar vikten av att uppmärksamma även den »osynliga« gruppen i åtgärdsprogrammen samt att beakta de typiskt kvinnliga och manliga olikheterna i riskbeteende.