Svaga samband mellan stillasittande och kardiometabol risk hos barn och ungdomar

Autoreferat. De senaste decenniernas tekniska utveckling och samhälleliga förändringar har sannolikt bidragit till det faktum att barn och ungdomar tillbringar mer än hälften av den vakna tiden i sedentära beteenden, dvs stillasittande (av lat sedere, sitta).

Stillasittande förväntas vara en bidragande orsak till obesitas och andra markörer för kardiometabol risk hos barn och ungdomar. Över tid har begreppet »stillasittande« använts synonymt med såväl »stillasittande livsstil« som »fysisk inaktivitet« trots att innebörden i de två senare har varierat och svarat mot höga doser stillasittande, otillräcklig fysisk aktivitet eller både och. Denna begreppsförvirring ligger möjligen till grund för de tolkningar som förekommer i diskussioner om stillasittande, och i en nyligen publicerad sammanfattande studie konstateras svaga samband mellan stillasittande och kardiometabol risk hos barn och ungdomar.

Studier om barn och ungdomars stillasittande består till stor del av självrapporterad skärmbaserad stillasittande tid, och det finns god anledning att ifrågasätta huruvida man på basis av denna evidens kan konstatera samband mellan daglig ackumulerad stillasittande tid och kardiometabol risk; dels på grund av att skärmbaserad stillasittande tid är associerad med ökad konsumtion av energitäta drycker och snacks, dels för att skärmbaserad stillasittande tid inte är en tillräcklig markör för daglig ackumulerad stillasittande tid. Studier som samlat in såväl självrapporterad skärmtid som objektivt mätt stillasittande tid rapporterar mycket svaga, ibland obefintliga samband mellan de två mätmetoderna.

Studier som använt objektiva mätinstrument för att kvantifiera daglig ackumulerad stillasittande tid rapporterar svaga samband mellan stillasittande och kardiometabol risk hos barn och ungdomar. I princip samtliga originalstudier visar att objektivt mätt stillasittande inte är en oberoende riskfaktor för obesitas, hög koncentration av blodfetter, högt blodtryck, markörer för insulinkänslighet och kardiometabola riskindex vid kontroll för kovariater inklusive måttlig till intensiv fysisk aktivitet. Några originalstudier visar också att måttlig till intensiv fysisk aktivitet är associerad med reducerad kardiometabol risk oberoende av stillasittande tid.

Mot bakgrund av detta förefaller det rimligt att först och främst rekommendera barn och ungdomar att vara måttligt till intensivt fysiskt aktiva. Man kan, å andra sidan, onekligen argumentera med att reducerad stillasittande tid per automatik resulterar i ökad andel fysisk aktivitet, och att lätt fysisk aktivitet är mer hälsofrämjande jämfört med stillasittande, men betydande positiva kardiometabola effekter uppnås vid minst måttlig fysisk aktivitet, varför det senare bör ägnas särskild uppmärksamhet.