Efter avskjutning av hjortar i ett område i USA minskade antalet självrapporterade fall av Lyme-borrelios till 20 procent av ursprungsnivån. Foto: Colourbox

I USA liksom i Europa har antalet fästingar och fästingöverförda sjukdomsfall ökat dramatiskt under de senaste två–tre decennierna. En av de främsta orsakerna är att hjortdjuren blivit fler. I nordöstra USA är nämligen vitsvanshjorten det absolut främsta värddjuret för de könsmogna fästingarna av den art som sprider Borrelia burgdorferi till människor. I Europa är det framför allt rådjuret som är värd för de vuxna, reproducerande fästingarna som sprider Lyme-borrelios.

I ett stort antal vetenskapliga artiklar har forskare ända sedan 1980-talet visat att det finns ett klart samband mellan antalet hjortdjur och antalet fästingar som är infekterade med Borrelia-bakterier i samma område. Man har också fastställt åtskilliga gånger, att ju fler infekterade fästingar det finns i ett område, desto större är andelen av människor som där drabbas av borrelios och andra fästingöverförda infektioner. Detta kan verka självklart. Man har till och med visat att när hela hjortpopulationen eliminerades (från en isolerad ö) så hade så gott som alla fästingar försvunnit därifrån ett par år senare. Men viktigast är att man inte upptäckte några nya fall av human borrelios ett par år efter det att hjortpopulationen hade eliminerats.

Det har emellertid hela tiden funnits skeptiker, som bland annat hävdar att det är andra faktorer ‒ inte alls ökningen av antalet hjortdjur ‒ som lett till att fästingarna och de fästingburna sjukdomarna ökat. I senaste numret av Journal of Medical Entomology redogör tre amerikanska forskare för en epidemiologisk undersökning som pågått i 13 år i ett område i nordöstra USA. Syftet var att undersöka sambanden mellan antalet hjortar, antalet fästingar och incidensen av human borrelios i området. I början av studien sköts ca 90 procent av hjortarna. Genom upprepad jakt hölls därefter antalet hjortar nere på en låg nivå (ca 5 individer per km2). Antalet fästingar minskade till ca 30 procent av ursprungsnivån och antalet självrapporterade fall av Lyme-borrelios gick ner till 20 procent av ursprungsnivån. Båda minskningarna är statistiskt signifikanta jämförda med ursprungsnivåerna.

Slutsatserna är att en kraftig avskjutning av stammen i områden med relativt hög mänsklig aktivitet, och där hjortdjursbeståndet resulterat i många fästingar och hög borreliosincidens, kan  leda till avsevärt minskad risk för human borrelios. Kunskapen kan tillämpas på svenska förhållanden. Ökad förekomst av rådjur och andra hjortdjur i tätbefolkade områden i södra Sverige har redan medfört en ökad spridning av fästingöverförda sjukdomar, och inplanteringen av rådjur på Gotland kommer om några år att ha orsakat att antalet fall av fästingöverförda sjukdomar ökar även där ‒ om inga motåtgärder sätts in.