Autoreferat. Staphylococcus pseudintermedius är hundens motsvarighet till humansidans Staphylococcus aureus. Bärarskap och infektioner bland människor orsakade av S pseudintermedius har varit extremt ovanliga och i första hand associerade med infekterade bettskador.

Liksom S aureus kan S pseudintermedius bära på mecA-genen. Denna gen förmedlar resistens mot meticillin och andra betalaktamantibiotika. En meticillinresistent klon av S pseudintermedius har under senare år snabbt spridit sig bland husdjur i Europa. Förutom att vara multiresistent mot antibiotika bär klonen på toxiner som kan medföra svårare infektioner.

I en nyligen publicerad artikel i Journal of Clinical Microbiology presenterar vi en anhopning av infektioner med ovan nämnda klon på ett svenskt sjukhus. Tre av de fyra patienterna hade sårinfektioner, varav två med typisk blåsbildning. I den uppföljande utredningen kunde ingen kontakt med djur bärande eller infekterat med denna klon konstateras. Däremot förekom det en trolig spridning mellan två patienter.

Sjukhuslaboratorier är fokuserade på humanpatogener och för den ovane uppvisar S pseudintermedius karakteristika som delvis stämmer på både S aureus och koagulasnegativa stafylokocker. Meticillinresistensen kan lätt missas då cefoxitin signalerar närvaro av mecA-gen hos S pseudintermedius redan vid en inhibitionszon som är <35 mm. För meticillinresistenta S aureus ligger motsvarande zonstorlek vid <22 mm.

Sammantaget kan fynden göra att en meticillinresistent S. pseudintermedius misstolkas som en känslig S aureus, koagulasnegativ stafylokock eller normal hudflora.

Sammanfattningsvis måste laboratorier som finner stafylokocker som inte riktigt uppfyller identifieringskriterierna vara observanta, och vi bör alla ha i åtanke att även husdjur kan vara en källa till svårbehandlade, multiresistenta bakterier.