Bensodiazepinanvändning överhuvudtaget var associerad med en ökad risk för Alzheimers sjukdom. Foto: Fotolia/IBL
Demens står för en stor del av ohälsan hos vår allt äldre befolkning. Tidigare studier har visat en ökad risk för demens hos användare av bensodiazepiner, men det är oklart om det föreligger ett orsakssamband. En kanadensisk forskargrupp genomförde en fall–kontrollstudie på material från en försäkringsmedicinsk befolkningsdatabas i syfte att undersöka kopplingen mellan bensodiazepinbehandling och Alzheimers sjukdom.
Studien inkluderade 1 796 slumpmässigt utvalda män och kvinnor över 66 års ålder med Alzheimers sjukdom, som följts sedan åtminstone sex år före sin diagnos, och 7 184 kontroller som matchades för kön, ålder och uppföljningstid. Därefter utvärderades sambandet mellan Alzheimers sjukdom och behandling med bensodiazepiner som inletts minst fem år före diagnos.
Resultaten analyserades även efter preparatets halveringstid (kortare respektive längre än 20 timmar) samt efter kumulativ dos, ett kombinerat mått på behandlingstiden och daglig dos.
Bensodiazepinanvändning överhuvudtaget var associerad med en ökad risk för Alzheimers sjukdom (oddskvot 1,51, 95 procents konfidensintervall 1,36–1,69). Sambandets styrka ökade både med kumulativ dos och med preparatets halveringstid.
Detta skulle visserligen kunna innebära att användning av bensodiazepiner är ett slags tidig markör för tillstånd kopplade till ökad risk för demens, men att det trots allt rör sig om ett orsakssamband stöds av att sambandets styrka ökade med kumulativ dos och halveringstid.
Studiens resultat understryker vikten av att vid ordination av bensodiazepiner försöka hålla behandlingen så kort och så lågintensiv som möjligt.
