Är datortomografi (DT) eller ultraljud bästa metod för att diagnostisera njursten? Den frågan ställs i en omfattande amerikansk studie i New England Journal of Medicine. Mer än 2 800 patienter från 18 till 76 års ålder ingår i undersökningen som bedrivits vid 15 amerikanska centrum. Samtliga patienter hade sökt en akutmottagning, där man misstänkt att de drabbats av njursten. Därefter randomiserades de till antingen ultraljud utfört av akutläkare på plats (så kallad point of care-diagnostik), ultraljud utförd av radiolog eller datortomografi över buken. Det man främst tittat på är förekomst av svåra komplikationer som kan kopplas till en felaktig diagnos vid ultraljudsundersökningen inom en månad efter undersökningen.

Svåra komplikationer var ovanligt; andelen patienter som drabbades av sådana uppgick till 0,4 procent för samtliga deltagare och skiljde sig inte mellan grupperna. Inte heller var det några större skillnader vad gäller smärtproblematik eller hur länge patienterna stannade på akuten. Författarna såg inte någon koppling mellan diagnostisk metod och återbesök på akuten perioden efter undersökningen.

Ultraljud tycks med andra ord kort och gott vara lika bra som DT vid njurstensfrågeställning. En uppenbar fördel med ultraljud är att det till skillnad från DT inte innebär att patienten utsätts för strålning, något som är särskilt viktigt för de patienter som drabbas av återkommande njurstensanfall och därför riskerar stora ackumulerade stråldoser.

Bör då ultraljud helt ersätta CT vid misstänkt njursten? Nej, understryker författarna, som i stället tycker att ultraljud bör vara den första undersökning som patienten ska genomgå, varefter man eventuellt kan gå vidare med datortomografi. I ett par fall i den aktuella studien valde man att gå vidare med DT efter ett oklart ultraljudssvar men i en klar majoritet räckte ultraljudsundersökningen.