En metaanalys publicerad i Annals of Internal Medicine jämförde effekten i befintliga behandlingsregimer vid knäledsartros. Analysen utgick från randomiserade kliniska studier som jämförde olika regimer av monoterapi mot knäledsartros hos vuxna. Preparaten som jämfördes var paracetamol, diklofenak, ibuprofen, naproxen, celecoxib, kortikosteroider i ledinjektion, hyaluronsyra i ledinjektion samt placebo i ledinjektion eller oralt.

Data hämtades från publicerade behandlingsstudier som genomförts fram till den 15 augusti 2014. Två forskare arbetade oberoende av varandra med att skörda data från studierna och bedöma den vetenskapliga kvaliteten. Standardiserade medelvärden på skillnader i terapieffekter bestämdes för utfallsmåtten smärta, funktion och stelhet vid tre månaders uppföljning.

Med hjälp av bayesiansk prediktionsanalys utvärderades totalt 137 studier omfattande 33 243 patienter. Avseende utfallsmåttet nådde samtliga behandlingar statistiskt signifikanta positiva resultat, med effektvärdet 0,63 (95 procents prediktionsintervall [PI] 0,39–0,88) för den mest effektiva behandlingen (hyaluronsyra), och effektvärdet 0,18 (PI 0,04–0,33) för den minst effektiva behandlingen (paracetamol). Den blygsamma effekten av paracetamol bedömdes dock inte uppnå det på förhand bestämda kriteriet för klinisk relevans (20 poäng på skattningsskalan WOMAC VAS).

För utfallsmåttet funktion var alla behandlingsregimer utom ledinjektioner med kortikosteroider överlägsna oral placebo med effektmått 0,15–0,45. Ingen nämnvärd skillnad i effekt avseende stelhet noterades mellan olika behandlingsregimer. Varken för funktion eller stelhet var intraartikulärt administrerad placebo bättre än oral placebo.

Författarna lyfter fram att läkemedel som administreras genom ledinjektion visade störst effekt mot smärta vid knäledsartros. Det gällde i synnerhet hyaluronsyra, en behandling som expertpaneler ansett har minimal effekt och klinisk relevans. Hyaluronsyrans ovanliga potens i den här metaanalysen kan enligt författarna tillskrivas en placeboeffekt av den intraartikulära injektion som i sig visade sig vara bättre än oralt administrerad placebo avseende smärtlindring.

Svagheter i studien är, enligt författarna, bl a avsaknad av långtidsdata och ofullständig säkerhetsrapportering. Detta beror på skillnader i upplägg och utvärdering i de studier som togs med i metaanalysen. Noteras bör också att jämförelser mellan kombinationsterapier mot knäledsartros uteslöts i denna metaanalys, trots att kombinationsterapi är vanligt. Förklaringen är det stora antal kombinationsmöjligheter av preparat som finns och den låga förekomst i databaserna av studier som rapporterar sådana jämförelser.