Autoreferat. En unik europeisk multicenterstudie av patienter som fått  endovaskulär behandling, EVAR, för mykotiska aortaaneurysm visar att metoden är genomförbar och tolereras men att dödliga infektionsrelaterade komplikationer förekommer. Studien, som är den största någonsin om mykotiska aortaaneurysm, leddes av den kärlkirurgiska forskargruppen i Uppsala och publicerades nyligen i Circulation.

Mykotiska aortaaneurysm uppstår efter en bakteriell infektion i aorta med successiv nedbrytning av kärlvägg. Tillståndet är ovanligt (ca 1 procent av alla aortaaneurysm i västvärlden) men prognosen dålig; mykotiska aortaaneurysm tillväxer snabbt och rupturerar ofta. Patienterna är dessutom ofta äldre och komorbida, har nedsatt immunförsvar och pågående sepsis. Överlevnad är avhängig skyndsam operation och antibiotikabehandling. Standardbehandling är öppen kirurgi med resektion av aneurysmet och all infekterad vävnad samt revaskularisering med in situ-rekonstruktion eller extraanatomisk bypass. Dödligheten är hög, ca 20–40 procent efter 30 dagar.

EVAR är ett tilltalande minimalinvasivt behandlingsalternativ hos dessa svårt sjuka patienter. Den infekterade vävnaden lämnas dock in situ med potentiell risk för återkommande sepsis, graftinfektion eller utveckling av nya mykotiska aortaaneurysm. Mindre fallserier av EVAR-behandlade patienter med mykotiska aortaaneurysm har visat på goda korttidsresultat men långtidsresultaten är okända. Syftet med denna studie var att studera långtidsresultat avseende sena infektionsrelaterade komplikationer och överlevnad.

Data rörande alla patienter med mykotiska aortaaneurysm som behandlats med EVAR mellan 1999 och 2013 vid 16 centra (varav fyra svenska) i åtta europeiska länder samlades in retrospektivt. Totalt identifierades 123 patienter (71 procent män) med 130 mykotiska aneurysm. Medelåldern var 69 år (39–86), 47 procent hade immunsuppressiv behandling eller sjukdom och 38 procent av aneurysmen var rupturerade. Vanligast var aneurysm beläget i infrarenala aorta (n = 63). Sju patienter hade multipla aneurysm. Fyrtiotre patienter behandlades med ett tubulärt stentgraft, nio med fenestrerat/grenat stentgraft och 71 med bifurkerat stentgraft. Medeluppföljningstid var 35 månader (variationsvidd 1 vecka–149 månader). Den genomsnittliga tiden för antibiotikabehandling var 30 veckor (variationsvidd 1–420). Sex patienter konverterades till öppen operation pga akuta komplikationer under uppföljningstiden. En Kaplan–Meier-analys visade att överlevnaden vid en månad var 91 procent, vid ett år 76 procent, vid fem år 55 procent och vid 10 år 41 procent. Totalt 33 patienter utvecklade en infektionsrelaterad komplikation, varav 70 procent var dödliga och de flesta inträffade inom ett år. En Cox-regressionsanalys visade ett samband mellan död och ålder (P = 0,033) och icke-salmonella-positiv blododling (P = 0,015), medan ett negativt samband sågs för negativ blododling (P = 0,042).

Författarna drar slutsatsen att endovaskulär behandling av mykotiska aortaaneurysm är en hållbar behandling för de flesta patienter. Sena infektionsrelaterade komplikationer förekommer dock, är ofta dödliga och motiverar långvarig antibiotikabehandling och uppföljning, särskilt hos patienter med icke-salmonellapositiv blododling.