Autoreferat. Användning av fondaparinux (en faktor Xa-hämmare) vid icke-ST-höjningsinfarkter är associerad med färre allvarliga blödningar och bättre överlevnad jämfört med behandling med lågmolekylärt heparin (till exempel enoxaparin). Det framgår av en studie baserad på data från kvalitetsregistret SWEDEHEART som nyligen publicerades i JAMA [1]. Dessa registerdata ger stöd för användandet av fondaparinux och resultaten i den internationella, randomiserade OASIS-5-studien [2] i klinisk praxis. Skillnad i behandlingsresultat sågs redan på sjukhuset och upp till 6 månader. Skillnaden noterades hos både patienter med nedsatt njurfunktion och patienter som behandlats invasivt med koronarangio-/perkutan koronarintervention.

I Sverige har vi varit snabba med att använda fondaparinux. Från september 2006 till juni 2010 ökade användningen av fondaparinux i stället för lågmolekylärt heparin vid icke-ST-höjningsinfarkt från 0,7 procent till 84,8 procent. Totalt behandlades 40 616 patienter under studieperioden; 36,4 procent (14 791 patienter) fick fondaparinux och 63,6 procent (25 825) lågmolekylärt heparin. Användning av fondaparinux var associerad med 46 procent lägre odds för allvarlig blödning på sjukhus. I absoluta tal förekom 165 (1,1 procent) allvarliga blödningar i fondaparinuxgruppen jämfört med 461 (1,8 procent) bland dem som fick lågmolekylärt heparin. Oddsen för död på sjukhuset var 25 procent lägre hos fondaparinuxbehandlade (394 patienter; 2,7 procent) än hos dem som fått lågmolekylärt heparin (1 022 patienter; 4,0 procent). Skillnaden mellan behandlingsgrupperna vad gäller blödning och död kvarstod vid 30 och 180 dagar.

Våra kvalitetsregister i Sverige är av stor betydelse för att kunna bekräfta och komplementera resultat, som man erhållit från mindre och mer selekterade patientpopulationer i klinisk praxis. Varje ny behandlingsmetod bör utvärderas på detta sätt.