Autoreferat. Det är sedan tidigare känt att personer med blodgrupp O skyddas från att dö i en svår malariasjukdom, eftersom dessa personer sällan bildar klistriga rosettliknande klumpar av röda blodkroppar, något som kan ge dödliga vävnadsskador [1]. I en studie publicerad i Nature Medicine har forskare vid Karolinska institutet kartlagt mekanismerna bakom det skydd blodgrupp O ger vid svår malaria [2].

Enligt WHO:s uppskattning blir 200 miljoner människor malariasmittade varje år och 600 000 personer dör i sjukdomen, främst barn under 5 år. Malaria är mest utbrett i Afrika, söder om Sahara. 

Flera olika slags parasiter av släktet Plasmodium orsakar malariainfektion. I princip alla fall av svår eller dödlig malaria kommer från Plasmodium falciparum. Vid svår malaria klistrar infekterade röda blodkroppar ihop sig med oinfekterade röda blodkroppar till något som liknar rosetter, och dessa rosetter kan blockera blodflödet. Det kan ge syrebrist och svåra vävnadsskador, där patienterna kan falla i koma, få hjärnskador och slutligen dö. Därför har det varit av stort intresse för forskare att skaffa mer kunskap om hur parasiten P falciparum gör för att få de infekterade röda blodkropparna så klistriga.

Molekylen rifin har nu visats vara central i sammanhanget. I flera olika slags försök, i cellodlingar och försök på djur, har forskarna nu kunnat visa hur parasiten P falciparum utsöndrar rifin och hur molekylen sedan tar sig till ytan av blodkroppen där den fungerar som ett adhesin (klister). Rifin har även möjligheten att binda till glykoforin A på ytan av oinfekterade röda blodkroppar av blodgrupp O, men denna interaktion är svag. Detta kan förklara mekanismerna bakom det skydd som blodgrupp O ger mot svår malaria, och det kan i sin tur förklara varför blodgrupp O är så vanlig i områden där malaria förekommer. I till exempel Nigeria har mer än hälften av befolkningen blodgrupp O, som alltså skyddar mot svår malaria; i Sverige är det mycket färre (ca 32 procent).

Resultaten har viktiga kliniska implikationer, men mer arbete med fältisolat och populationsgenetiska studier behövs för att belysa betydelsen av den nya interaktionen, vilket bör ta hänsyn till att ABO-antigenerna också är receptorer för ett antal andra patogener. Det är inte känt varför parasiten bildar rosettliknande formationer (med risk för att värddjuret avlider) men man har lagt fram hypotesen att parasiter som gör detta växer bättre och också får ett skydd mot immunologisk attack.