Hur utvecklas symtomen vid ADHD över tid, och hur spelar genetiska faktorer in? De frågorna har en grupp forskare från Storbritannien ställt i en studie som presenteras i tidskriften JAMA Psychiatry. Ämnet är kliniskt relevant, och i vilken utsträckning man kan »växa ifrån« ADHD är omdebatterat.

Studien bygger på 8 395 tvillingpar (både enäggs- och tvåäggstvillingar) mellan ca 8 och 16 års ålder som vid flera tillfällen skattats av sina mödrar avseende ADHD.

Nio komponenter för hyperaktivitet/impulsivitet och nio komponenter för koncentrationsproblem har skattats. Maximal poäng per skattning uppgick till 18. Vid det första tillfället var barnen i genomsnitt 7,9 år, vid följande tre skattningar var de 11,3, 14,1 respektive 16,3 år. Samtliga deltagare har vid minst ett tillfälle bedömts uppfylla diagnoskriterierna för ADHD.

Studien visar att impulsivitet och hyperaktivitet tenderar att klinga av över tid. Vid den första mätningen (i 7–8-årsåldern) fick deltagarna i genomsnitt 6,0 poäng på skattningen för hyperaktivitet och impulsivitet; vid den andra mätningen (i 16-årsåldern) hade siffran sjunkit till 2,8.
Koncentrationssvårigheterna kvarstod emellertid över tid, och skattningspoängen minskade bara från 5,8 till 4,9 vid respektive mätning.

Författarna konstaterar sammantaget att genetiska faktorer tycks spela en stor roll vid ADHD, inte bara för om någon har det neuropsykiatriska funktionshindret utan också för hur det utvecklas över tid hos en given individ. Genetiken tycks skilja sig; gener som kan kopplas till om någon har ADHD i barndomen verkar nämligen inte vara samma gener som avgör hur sjukdomen utvecklas över tid.