Opererade patienter som återremitterades till samma sjukhus där operationen genomförts hade signifikant lägre mortalitet än patienter som remitterats till ett annat sjukhus. Det visar en studie i Lancet.

Patienter som genomgår större operationer återremitteras ofta till sjukhus kort därefter för att hantera medicinska eller kirurgiska komplikationer. Hypotesen i den aktuella retrospektiva kohortstudien var att patienter som återemitteras till samma sjukhus som genomförde operationen har lägre dödlighet än patienter som får vård på ett annat sjukhus. I studien ingick över 9 miljoner patienter som genomgått 1 av 12 vanliga kirurgiska högriskingrepp och sedan återremitterats inom 30 dagar. Det primära utfallsmåttet var mortalitet oavsett orsak inom 90 dagar från återremittering. Remissernas ursprung kategoriserades med avseende på om de kom från en akutmottagning, öppenvården, via överföring från ett annat sjukhus eller från annat håll.

De operationer som ingick i studien var reparation av bukaortaaneurysm, infrainguinal arteriell bypass, aortobifemoral bypass, kranskärls-bypass, esofagektomi, kolektomi, pankreatektomi, kolecystektomi, reparation av ventralbråck, kraniotomi samt höft- och knäplastik.

Prevalensen för återremittering varierade mellan 5,6 och 21,9 procent beroende på typ av kirurgiskt ingrepp. Andelen remitterade patienter som återkom till samma sjukhus som genomfört operationen varierade mellan 65,8 och 83,2 procent. Av dessa var det signifikant fler som bodde i stadsområden och hade nära till sjukhuset jämfört med patienter som återremitterats till ett annat sjukhus. Dessutom remitterades de snabbare. Sjukhusen där operationerna genomförts var i genomsnitt mindre, med färre anställda och sängar, än de andra sjukhusen.

Återremittering till samma sjukhus var kopplad till 26 procent lägre dödlighet än återremittering till ett annat sjukhus (oddskvot [OR] 0,74; 95 procents konfidensintervall [KI] 0,66–0,83). Skillnaden var signifikant för alla 12 typer av operationer, med störst effekt vid pankreatektomi (OR 0,56; 95 procents KI 0,45–0,69). Återremittering till samma sjukhus var den faktor som mest konsekvent förutsåg överlevnaden jämfört med 74 andra faktorer i analysen.

Resultaten riskerar att påverkas av ett flertal förväxlingsfaktorer. Därför användes också en analysteknik som härmar randomisering med hjälp av instrumentella variabler, det vill säga variabler som är relaterade till exponeringen men inte har någon direkt påverkan på utfallet. Patienterna delades in i regionala exponeringsgrupper som skilde sig åt i sannolikhet att återremitteras till samma sjukhus där operationen genomförts. Patienter med hög sannolikhet att återremitteras till samma sjukhus hade i den analysen 8 procent lägre dödlighet än patienter med låg sannolikhet att återremitteras till samma sjukhus (oddskvot [OR] 0,92; 95 procents KI 0,91–0,94).

Författarnas slutsats är att kontinuitet avseende vilket sjukhus patienten behandlas på troligen är en viktig kvalitetsmarkör som man bör ta hänsyn till vid utvärderingen av fördelar och nackdelar med regional centralisering av den kirurgiska vården.