Unga vuxna med tendens till högt blodtryck, men fortfarande inom accepterade värden, var mer benägna att drabbas av vänsterkammardysfunktion 25 år senare. Det visar en studie i Journal of the American College of Cardiology.

Den prospektiva studien följde 2 479 friska amerikanska män och kvinnor i 18–30-årsåldern under 25 års tid. De utvalda försökspersonerna var tänkta att reflektera populationen i fyra spridda amerikanska samhällen. Personernas hälsa bedömdes vid 7 tillfällen, då man mätte längd, vikt, hjärtfrekvens, blodtryck, lipid- och glukosnivåer, rökningsstatus, utbildningsnivå och grad av fysisk aktivitet.

Vid det sista besöket undersöktes vänsterkammardysfunktion och andra hjärtfunktioner med tvådimensionell ekokardiografi. Systolisk dysfunktion definierades som LVEF (vänstersidig ventrikulär ejektionsfraktion) < 50 procent, och diastolisk dysfunktion definierades som E/e’-kvot > 15 (blodhastigheten genom mitralis dividerad med tidig diastolisk vävnadshastighet). Den långsiktiga exponeringen för högt blodtryck bestämdes genom att multiplicera blodtrycket med antal år vid varje hälsobedömning.

Alla blodtrycksmätningar låg inom accepterade värden enligt riktlinjerna. Efter 25 år hade 70 personer utvecklat systolisk vänsterkammardysfunktion, 69 personer diastolisk vänsterkammardysfunktion och 135 personer systolisk eller diastolisk dysfunktion. Högt diastoliskt blodtryck under lång tid var kopplat till ökad risk för diastolisk dysfunktion (oddskvot [OR] 1,69; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,23–2,33). Även högt systoliskt blodtryck (OR 1,46; 95 procents KI 1,09–1,94) och medelartärtryck (OR 1,40; 95 procents KI 1,10–1,78) var kopplat till ökad risk för diastolisk dysfunktion. Både systoliskt och diastoliskt blodtryck var kopplat till ökad risk för systolisk eller diastolisk dysfunktion (OR 1,38; 95 procents KI 1,10–1,73 respektive OR 1,34; 95 procents KI 1,05–1,70).

Författarna drar slutsatsen att långsiktig blodtryckskontroll hos unga vuxna eventuellt kan förebygga kommande hjärtfunktionspåverkan. Fynden i den aktuella studien behöver dock verifieras i studier med kliniska resultatmått snarare än subkliniska. Dessutom behövs kliniska studier som utvärderar huruvida behandling av högt blodtryck tidigt i livet leder till förbättrad hjärtfunktion, konstaterar författarna.