Autoreferat. Vareniklin (Champix) används för rökavvänjning och är en partiell agonist som binds till α4β2-neuronala nikotinacetylkolinreceptorer med hög affinitet och selektivitet. Randomiserade kontrollerade studier av vareniklin har visat på en reduktion av begär, abstinensbesvär och förstärkningseffekter av rökning jämfört med bupropion, enskilda nikotinersättningsmedel och placebo.

Det har dock inkommit biverkningsrapporter om suicidalitet, våldsbrott, trafikolyckor, psykoser samt depressioner hos personer som använder vareniklin, vilket har lett till att läkemedlet är föremål för utökad bevakning. Tidigare forskning har emellertid inte kunnat klargöra om sambandet med de rapporterade biverkningarna är kausalt; randomiserade kontrollerade studier har haft för små urval för att detektera ovanliga biverkningar och observationsstudier har inte kunnat kontrollera för förväxlingsfaktorer som kan ge upphov till skenbara samband.

I den aktuella studien följdes 69 757 personer som behandlats med vareniklin, och sambandet med ett flertal psykosociala utfall – självmordsförsök och självmord, brott, förstämningssyndrom, ångestsyndrom, psykoser, trafikolyckor och trafikbrott – studerades under en fyraårsperiod. Information om utfallen hämtades från svenska nationella populationsregister. I studien jämfördes individerna med sig själva, det vill säga perioder med läkemedelsbehandling jämfördes med perioder utan läkemedelsbehandling, och vi kunde därigenom kontrollera för förväxlingsfaktorer samt selektionseffekter. 

Resultaten visade att behandling med vareniklin inte medförde en signifikant ökad risk för vare sig suicidalt beteende, brott, psykoser, trafikolyckor eller trafikbrott. Dock fann vi en riskökning för förstämnings- och ångestsyndrom under behandlingsperioder hos personer som tidigare hade fått en psykiatrisk diagnos (hazardkvot [HR] 1,31; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,06–1,63 respektive HR 1,23; 95 procents KI 1,01–1,51).

Den aktuella studien bygger på ett stort urval och en av styrkorna med studien är att individerna har jämförts med sig själva för att kontrollera för förväxlingsfaktorer. På så sätt kunde vi visa att det saknades ett orsakssamband mellan vareniklin och flertalet av de rapporterade biverkningarna. Tidigare observationsstudier har till stor del byggt på data från biverkningsrapporteringar och dessa inkluderar ett antal felkällor, vilket kan ha bidragit till att utfallen felaktigt tillskrivits vareniklin. De rapporterade biverkningarna i dessa studier berodde troligen på andra faktorer hos de personer som använt vareniklin. I den aktuella studien är det dock oklart om den förhöjda risken för förstämnings- och ångestsyndrom hos personer med tidigare psykiatrisk problematik berodde på vareniklin. Sambandet kan även ha orsakats av faktorer som sammanfaller med behandlingen, till exempel kan nikotinabstinens ge förstämnings- och ångestsymtom. Detta resultat behöver därför valideras i andra studier.