Kvinnor med risk för att insjukna i typ 2-diabetes löper också större risk för minnesstörning. Foto: Fotolia

Autoreferat. En finsk studie visar en stark koppling mellan kroppens insulinresistens och sämre verbalt flöde hos kvinnor, men inte hos män. En liknande förbindelse kunde även hittas hos individer som inte hade apolipoprotein E ε4 (APOEε4)-genotyp, men inte hos dem som bar på en APOEε4-allel. Insulinresistensen var också associerad med långsammare reaktionstid hos både män och kvinnor.

Typ 2-diabetes är en individuell riskfaktor för Alzheimers sjukdom. Även insulinresistens anses vara en viktig faktor i Alzheimers sjukdoms patofysiologi. Under de senaste åren har man med magnetencefalografiska mätningar kunnat bevisa att insulinresistens förekommer i det centrala nervsystemet hos överviktiga personer. Dessutom verkar insulin som ges intranasalt vara en möjlig behandling för Alzheimers sjukdom – men eventuellt bara för människor utan APOEε4-genotyp. APOEε4-genotyp är den viktigaste genetiska riskfaktorn för Alzheimers sjukdom med debut efter 65-årsåldern. 

Studien, som utfördes vid Åbo universitet och Finska institutet för hälsa och välfärd, omfattade 5 935 människor, 30–97 år, och baserades på den breda finska Hälsa2000-befolkningsstudien. Insulinresistensens koppling till fem olika kognitiva test undersöktes. Dessutom analyserades om antingen kön eller APOEε4-genotypen påverkade associationen mellan insulinresistens och kognition. Verbalt flöde mättes med ett enkelt test där deltagarna skulle lista så många djur som möjligt inom en minut. Testet används för att bedöma språkliga kunskaper, exekutiva funktioner och semantiskt minne.

Insulinresistens var associerad med sämre verbalt flöde för individer som inte bar på någon APOEε4-allel. En stark association noterades även för kvinnor medan sambandet för män var icke-signifikant. De viktigaste kända riskfaktorerna för minnesstörningar (ålder, utbildningstid, depressionssymtom, blodtryck, BMI, icke-HDL- och HDL-kolesterol samt triglyceridvärden och fysisk aktivitetsnivå) beaktades i analyserna.

En könsskillnad har tidigare konstaterats avseende vaskulära förändringar i hjärnans vitsubstans, vilket skulle kunna förklara skillnaden mellan män och kvinnor avseende associationsfyndet i denna studie. Metabola syndromet är också en riskfaktor för dessa förändringar, som förekommer oftare hos kvinnor än hos män.

Resultaten i denna studie stärker tidigare fynd som visar att endast APOEε4-negativa individer har nytta av intranasal insulinbehandling. Orsaken till detta är ännu oklar.

Det verkar som om insulinresistensen kan vara mera skadlig för kvinnor än för män när det gäller kognitiva funktioner. Därför är det viktigt att uppmärksamma att de med risk för att insjukna i typ 2-diabetes också löper större risk för minnesstörning.