Det finns ett samband mellan rökning och typ 2-diabetes. Foto: Colourbox.

Både aktiv och passiv rökning är associerad med ökad risk att utveckla typ-2 diabetes, och i längden lönar det sig att sluta röka. Det visar en stor systematisk översikt och metaanalys publicerad i Lancet Diabetes & Endocrinology.

Analysen omfattade 88 prospektiva kohortstudier med närmare 5,9 miljoner deltagare och 300 000 diabetesdrabbade. Den sammanvägda relativa risken (RR) för typ 2-diabetes beräknades med 95 procents konfidensintervall. RR var 1,37 (1,33–1,42) för rökare jämfört med icke-rökare och 1,14 (1,10–1,18) för före detta rökare jämfört med personer som aldrig rökt.

Sju av studierna undersökte effekten av passiv rökning. Personer som aldrig själva rökt hade signifikant högre risk att drabbas av typ 2-diabetes om de utsatts för passiv rökning (RR 1,22; 1,10–1,35) än om de inte utsatts för det.

Forskarna identifierade också ett dos–responssamband för rökare. Storrökare hade en RR på 1,57 (1,47–1,66), medan personer som rökte måttligt hade en RR på 1,34 (1,27–1,41) och personer som rökte lite hade en RR på 1,21 (1,10–1,33).

Tio studier undersökte sambandet mellan rökstopp och diabetesrisk. Personer som slutat röka under de senaste fem åren hade en relativt hög risk att drabbas av typ 2-diabetes (RR 1,54; 1,36–1,74) jämfört med personer som slutat röka för 5–9 år sedan (RR 1,18; 1,07–1,29) och personer som slutat röka för mer än tio år sedan (RR 1,11; 1,02–1,20). Ingen av studierna jämförde personer som nyligen slutat röka med personer som fortsatt röka. Mekanismen som leder till fortsatt hög risk för typ 2-diabetes upp till fem år efter rökstopp behöver utredas ytterligare.

Det går inte att visa att sambandet mellan rökning och typ 2-diabetes är kausalt även om mycket tyder på det, påpekar författarna. Om sambandet vore kausalt beräknas 27,8 miljoner fall av typ 2-diabetes världen över bero på aktiv rökning (11,7 procent av fallen hos män och 2,4 procent av fallen hos kvinnor). Att minska tobaksanvändningen skulle därför kunna vara en effektiv folkhälsostrategi för att minska förekomsten av typ 2-diabetes, konkluderar författarna.