Syftet med studien var att analysera om biomarkörerna NT-proBNP, hs-CRP eller cystatin C förbättrade riskförutsägelser jämfört med traditionella riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom kombinerade med ambulatoriskt blodtryck. Foto: Fotolia/IBL

Autoreferat. Kardiovaskulära sjukdomar svarar för nästan en tredjedel av alla dödsfall globalt. Riskstratifiering grundar sig traditionellt på riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes mellitus, hyperlipidemi och rökning. Nya modeller för riskstratifiering som går utöver de traditionella riskfaktormodellerna är dock motiverade. Med ambulatorisk blodtrycksmätning under 24 timmar erhålls en bättre bedömning av riskfaktorn högt blodtryck och en bättre förutsägelse av kardiovaskulära händelser än med blodtryck mätt på mottagningen. Biomarkörerna NT-proBNP, högkänsligt C-reaktivt protein (hs-CRP), och cystatin C förutsäger också kardiovaskulära händelser i olika populationer och kan möjligen komplettera traditionella riskfaktorer vid riskstratifiering. En positiv korrelation till ambulatoriskt blodtryck har tidigare rapporterats för dessa tre biomarkörer. Det har emellertid inte rapporterats om det prediktiva värdet av biomarkörerna helt eller delvis kan förklaras genom samvariationer med ambulatoriskt blodtryck. Därtill är det okänt om det finns ett ytterligare värde av biomarkörerna som är oberoende av ambulatoriskt blodtryck.

Syftet med studien var att analysera om biomarkörerna NT-proBNP, hs-CRP eller cystatin C förbättrade riskförutsägelser jämfört med traditionella riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom kombinerade med ambulatoriskt blodtryck. Därtill analyserades om ambulatoriskt blodtryck förbättrade riskförutsägelser jämfört med en modell av traditionella riskfaktorer kombinerade med biomarkörer i en population av äldre män.

Data från 907 70-åriga män utan kardiovaskulär sjukdom analyserades efter 10 års uppföljningstid från inklusion 1991–1995 (datakälla: ULSAM, Uppsala longitudinal study of adult men). Utfallsmåttet var dödlig eller icke dödlig hjärtinfarkt samt dödlig eller icke dödlig stroke. Biomarkörer adderades till en modell innehållande traditionella riskfaktorer och ambulatoriska blodtrycksvariabler, och dessa jämfördes med c-statistics, »net reclassification improvement« (cNRI) och »integrated discrimination improvement« (IDI).

Resultaten visade att ambulatoriskt systoliskt blodtryck ökade möjligheten att predicera kardiovaskulära händelser jämfört med mottagningsblodtryck i en traditionell riskfaktormodell (AUC +2,4 procent). Tillägg av NT-proBNP förbättrade ytterligare klassificeringen (cNRI +18,7–19,9 procent, P<0,01) i kombination med en ambulatorisk blodtrycksmodell (med traditionella riskfaktorer), vilket inte var fallet med hs-CRP eller cystatin C. Ambulatoriskt systoliskt blodtryck förbättrade cNRI men inte c-statistics i jämförelse med en modell innehållande traditionella riskfaktorer kombinerat med NT-proBNP (cNRI +19,2 procent, P<0,05).

NT-proBNP kan, till skillnad från cystatin C och hs-CRP, ha ett mervärde utöver ambulatoriskt blodtryck. Kombinationen av ambulatoriskt blodtryck och NT-proBNP kan därmed förbättra riskförutsägelser att skilja ut äldre män som löper risk att nyinsjukna i aterosklerotisk kardiovaskulär sjukdom.