Även de två standardläkemedlen för stimulering av äggproduktion skilde sig åt i effekt. Foto: Colourbox

Stimulering av äggproduktion med aromatashämmaren letrozol ledde till färre graviditeter än standardbehandling och färre tvilling- och trillingfödslar än behandling med gonadotropin. Det visar en studie som presenteras i New England Journal of Medicine.

Aromatashämmare har tidigare föreslagits vara effektiva alternativ till standardbehandling för stimulering av äggproduktion hos kvinnor som har svårt att bli gravida. Användningen av aromatashämmare har rapporterats vara kopplad till monofollikulär utveckling, ökad fertilitet, minskad risk för ovariell hyperstimulering samt minskad risk för tvilling- och trillingfödslar.

I den aktuella studien randomiserades 900 ofrivilligt barnlösa par till behandling med letrozol eller standardbehandling, som är antingen gonadotropin eller klomifen. 746 par fullföljde studien och genomgick upp till fyra behandlingscykler. Kvinnornas ålder varierade från 18 till 40 år.

Behandling med gonadotropin resulterade i 32,2 procent födslar jämfört med 23,3 vid behandling med klomifen och 18,7 procent vid behandling med letrozol. Antalet befruktningar, kliniska graviditeter och födslar var signifikant lägre vid behandling med letrozol jämfört med standardbehandling. Vid en jämförelse mellan klomifen och gonadotropin resulterade även klomifen i signifikant sämre utfall än gonadotropin.

Inga signifikanta skillnader observerades mellan grupperna avseende tiden till befruktning, andelen missfall eller medfödda missbildningar.

Incidensen av tvilling- och trillingfödslar var jämförbar mellan letrozol och standardbehandling, vilket beror på att utfallet för letrozol och klomifen var likvärdigt. Däremot var incidensen signifikant högre vid behandling med gonadotropin än med något av de andra läkemedlen. Trillingar föddes enbart av kvinnor som fått gonadotropin (totalt 10 trillingfödslar). Allvarliga biverkningar hos modern eller fostret var också vanligare i gonadotropingruppen.

En begränsning med studien är att den var designad för att jämföra effekten av letrozol med standardbehandling (en kombination av de två andra behandlingsgrupperna), inte med gonadotropin och klomifen var för sig. Det är problematiskt eftersom de två standardläkemedlen skilde sig åt i effekt. Dessutom ansågs det inte vara lämpligt att inkludera en kontrollgrupp som gavs placebo då de studerade paren försökt bli gravida under i genomsnitt tre års tid.