Katetrar placerade i nyckelbensvenen gav upphov till färre infektioner och djupa ventromboser men fler lungkollapser än katetrar placerade i hals- eller lårvenen. Det visar en randomiserad studie presenterad i New England Journal of Medicine.

Studien omfattade 3 027 vuxna patienter i behov av central venkateter som remitterats till intensivvårdsavdelning. Patienterna randomiserades till att få katetern placerad i nyckelbens-, hals- eller lårvenen och följdes sedan fram till utskrivning eller tills de avled. Totalt 3 471 katetrar placerades, varav 1 016 i nyckelbensvenen, 1 284 i halsvenen och 1 171 i lårvenen.

Det primära utfallsmåttet var incidensen av större kateterrelaterade komplikationer i form av blodinfektioner och symtomatisk djup ventrombos från insättning fram till 48 timmar efter borttagning. Ett sekundärt utfallsmått var frekvensen av större mekaniska komplikationer såsom lungkollaps.

8 infektiösa och trombotiska komplikationer inträffade hos patienter som fått en kateter i nyckelbensvenen, 20 hos patienter som fått en kateter i halsvenen och 22 hos patienter som fått en kateter i lårvenen. Det motsvarar 1,5, 3,6 respektive 4,6 händelser per 1 000 dagar med kateter.

Risken för det primära utfallet var signifikant högre vid placering i lårvenen än vid placering i nyckelbensvenen (hazardkvot [HR] 3,5; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,5–7,8) och vid placering i halsvenen än vid placering i nyckelbensvenen (HR 2,1; 95 procents KI 1,0–4,3). Risken vid placering i lårvenen var jämförbar med risken vid placering i halsvenen (HR 1,3; 95 procents KI 0,8–2,1).

18 mekaniska komplikationer (varav 13 lungkollapser) inträffade hos patienter som fått en kateter i nyckelbensvenen, 12 (varav 4 lungkollapser) hos patienter som fått en kateter i halsvenen och 6 hos patienter som fått en kateter i lårvenen. Risken för mekaniska komplikationer var signifikant lägre vid placering i lårvenen än vid placering i nyckelbensvenen (oddskvot 0,3; 95 procents KI 0,1–0,8).

Den sammanslagna risken för svåra mekaniska, infektiösa och trombotiska komplikationer var likvärdig för de tre placeringarna. Det antyder att det inte finns någon ideal placering av centrala venkatetrar om alla typer av komplikationer anses vara lika problematiska. Forskarna påpekar dock att den förväntade exponeringstiden har betydelse eftersom risken för blodinfektioner och tromboser, till skillnad från mekaniska komplikationer, ökar ju längre tid katetern sitter på plats. Mekaniska komplikationer kan också begränsas genom att insättningen görs av erfarna läkare och med hjälp av sonografi. Dessutom kan lungkollaps diagnostiseras och behandlas omedelbart, vilket inte alltid är möjligt för blodinfektioner och djupa ventromboser. Författarna drar slutsatsen att valet av placering bör göras från fall till fall.