Makar till strokepatienter upplever lägre hälsorelaterad livskvalitet än makar till friska kontrollpersoner sju år efter partnerns insjuknande, visar en ny studie publicerad i tidskriften Stroke.

I Sverige drabbas årligen 25 000–30 000 personer av stroke. En allt större andel insjuknar i arbetsför ålder. Effektivare behandling innebär att fler räddas till livet och att andelen patienter med svårare motoriska restsymtom har minskat. Många med »lindrig stroke« drabbas dock av kognitiva funktionsnedsättningar och hjärntrötthet och kan under lång tid vara i behov av stöd från sina anhöriga.

Den komplexa symtombilden kan ha omfattande konsekvenser i vardagen för hela familjen med inverkan på såväl fysisk som mental hälsa. Påverkan på anhörigas mentala hälsa är tidigare undersökt i kortare tidsperspektiv, medan de långsiktiga hälsoeffekterna är relativt okända. Vår studie syftade därför till att undersöka fysisk och mental hälsa hos makar till yngre strokepatienter i ett längre perspektiv samt att identifiera orsaker till nedsatt livskvalitet.

I studien ingick 248 makar till strokepatienter och 245 makar till friska kontrollpersoner. Den var en del av SAHLSIS (Sahlgrenska Academy study on ischemic stroke) som omfattar 600 vuxna personer insjuknade i ischemisk stroke före 70 års ålder, vilka fortlöpande rekryterades från fyra strokeenheter i Västsverige, samt 600 geografiskt, köns- och åldersmatchade friska kontrollpersoner. Alla deltagare och deras makar/sambor följdes upp efter sju år. Data om strokepatienterna samlades in vid besök hos läkare och forskningssjuksköterska medan data om kontroller och makars/sambors fysiska och mentala hälsa, mätt med SF-36, samlades in via postenkät.

Resultaten visar att makar till strokepatienter värderade sin livskvalitet lägre när det gäller fysisk rollfunktion, generell hälsa, vitalitet, social funktion, emotionell rollfunktion och mental hälsa jämfört med makar till kontrollpersonerna. Makarnas fysiska hälsa påverkades negativt av eget åldrande och partnerns grad av funktionshinder medan den mentala hälsan påverkades negativt av partnerns grad av funktionshinder, kognitiva svårigheter och depressiva symtom. De makar som var i riskzonen för sämre livskvalitet hade en stödjande roll samtidigt som de upplevde brist på eget socialt stöd.

Slutsatsen från vår studie är att många anhöriga till strokepatienter upplever en försämrad generell och mental hälsa, vilket påverkar deras förmåga till egna aktiviteter och sociala relationer. Att erbjuda anhöriga ett bättre stöd genom tidigt insatta, långsiktiga och familjeanpassade hälsofrämjande stödinsatser kan antas öka chansen till förbättrad livskvalitet och minska risken för ohälsa.