Autoreferat. Hjärtat anpassar sig på olika sätt till uthållighetsträning och motståndsträning. Det är dock ovisst hur dessa förändringar är kopplade till senare klinisk sjukdom. För att undersöka detta genomförde vi kohortstudien Exercise capacity and muscle strength and risk of vascular disease and arrhythmia in 1.1 million young Swedish men, där vi kopplade arbetsförmåga och muskelstyrka vid mönstringen till risk för vaskulär sjukdom och arytmier.

I studien använde vi data från alla svenska män som mönstrade under perioden 1972–1995. Deltagarna följdes till slutet av 2010, med en mediantid på 26,3 år, vilket genererade 29,8 miljoner år. Utfallsvariablerna definierades vid länkning till Patientregistret. Under uppföljningen registrerades 26 088 vaskulära händelser och 17 312 arytmier. Vi fann att högre arbetsförmåga (mätt med ett cykelarbetsprov) var starkt och oberoende kopplat till lägre risk för vaskulära sjukdomar. Detta sågs för alla undersökta undergrupper av vaskulär sjukdom (ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt, stroke och kardiovaskulär död). Även muskelstyrka (mätt som handgrepp) var oberoende associerad med lägre risk för vaskulär sjukdom. De sambanden var dock inte lika starka som de som sågs med fysisk arbetsförmåga, och bestod huvudsakligen av ett samband mellan större muskelstyrka och minskad risk för hjärtsvikt och kardiovaskulär död.

Studien bekräftar tidigare resultat som påvisar mindre risk för vaskulär sjukdom med ökad arbetsförmåga och ökad muskelstyrka. Dock har de flesta tidigare studier undersökt sambanden i äldre populationer, vilket medför risk för omvänd kausalitet; sambanden kan då bero på att subklinisk sjukdom minskar arbetskapaciteten. Det är överraskande att vi fann en så stark koppling med styrka och kondition i en så tidig ålder. Dock tyder tidigare studier på att hög fysisk aktivitet i ungdomen är relaterad till hög aktivitet senare i livet, vilket understryker vikten av fysisk aktivitet redan i ungdomen.

Det är generellt accepterat att uthållighetstränade har högre risk för förmaksflimmer än den allmänna befolkningen, och studier har även visat ökad risk för patologiska bradyarytmier. Dessutom har idrottare med okänd underliggande hjärtsjukdom ökad risk för plötslig hjärtdöd. Även i denna studie var fysisk arbetsförmåga kopplad till risk för förmaksflimmer i en U-formad association mellan arbetsförmåga och risk för bradyarytmier. Det bör noteras att risken för stroke var mindre med högre arbetskapacitet, vilket troligen förklaras av en generellt lägre förekomst av andra riskfaktorer för stroke bland dem med hög arbetskapacitet.

Vi fann ingen ökad risk för plötslig hjärtdöd med högre arbetsförmåga. Muskelstyrka var inte kopplad till risk för förmaksflimmer, men överraskande nog ser vi lägre risk för plötslig död med högre muskelstyrka. Detta kan möjligen drivas av en mindre risk för hjärtsvikt med högre muskelstyrka.

Sammanfattningsvis visar studien att högre fysisk arbetsförmåga och högre muskelstyrka är oberoende och gemensamt kopplade till lägre risk för vaskulär sjukdom. Dessutom är högre arbetsförmåga kopplad till högre risk för förmaksflimmer. Den gynnsamma effekten på risken för vaskulära händelser uppvägdes inte av den ogynnsamma effekten på risk för arytmier.