Autoreferat. En av funktionerna av sömn tros vara att befästa minnen från vaken tid genom att föra över »mer relevant« information från korttids- till långtidsminnet. Det är även känt att stress inverkar negativt på både förmågan att lära sig nya minnen och att återkalla tidigare inlärda minnen. Ett fåtal tidigare studier har också visat att psykosocial stress har mer påtaglig fysiologisk och subjektiv påverkan på friska individer om deras sömn har förkortats innan de utsätts för olika stressmoment.

Mot bakgrund av ovanstående har vi undersökt huruvida minnesförmågor som lärts in kvällen före en natt präglad av sömnbrist är mer känsliga vid senare exponering för stress.         

I den aktuella studien ingick 15 unga män som studerades vid två tillfällen med några veckors mellanrum. I slumpmässig ordning fick deltagarna ena gången möjligheten att sova åtta timmar, för att den andra gången endast få sova fyra timmar. På kvällen före fick deltagarna lära sig två minnesövningar. Den ena testade motorisk fingerfärdighet med specifika sekvenser som skulle knappas in så fort och korrekt som möjligt. Det andra testet undersökte det spatiala minnet och bestod av en sorts »memory« med kortpar utplacerade på en skärm.

På morgonen efter varje tillfälle testades deltagarnas minnesförmåga två gånger, först före och sedan en kvart efter ett standardiserat 30 minuter långt kognitivt stressprotokoll. Deltagarna skattade även sin subjektiva stress och blodprov togs för att mäta serumkortisol.

Före stressprotokollet sågs ingen skillnad i hur väl deltagarna mindes vad de lärt sig kvällen innan. Efter stressprotokollet hade deltagarna då de utsatts för sömnbrist i stället signifikant försämrat minne för platserna för kortparen, jämfört med deras förmåga efter normal sömn (P<0,05). Inga skillnader sågs mellan tillfällena beträffande förmågan att minnas de inlärda fingersekvenserna, vare sig före eller efter stressprotokollet. Stressprotokollet ökade stressnivåerna lika mycket vid bägge tillfällena (P<0,05), utan att någon skillnad sågs mellan de två sömnbetingelserna. Ökningen av kortisolnivåerna efter stressprotokollet visade ingen signifikant skillnad mellan tillfällena. Tiden i REM-sömn var kortare för deltagarna när de endast sov fyra timmar (P<0.001).

Den försämrade förmågan att återkalla spatiala minnen tyder på att just denna minnesfunktion kan vara mer sårbar för även lindrig kognitiv stress vid sömnbrist. Detta kan bero på minskad tid i REM-sömn, då sådan sömn har en återställande funktion på frontalloberna, som tros vara avgörande för att kunna minnas spatial information. Vi tror att fynden är av intresse för exempelvis vårdpersonal, som ofta utsätts för påtaglig stress utan tid för återhämtning och sömn samtidigt som de förväntas kunna minnas ofta livsavgörande information om patienter.