Autoreferat. Högt blodtryck är den viktigaste orsaken till förlorade levnadsår globalt. Behandling av högt blodtryck är också en av de viktigaste åtgärderna för att förebygga hjärt–kärlsjukdom och för tidig död. Patienter med diabetes har en ökad risk att drabbas av hjärt–kärlsjukdom och har därför tidigare rekommenderats mer intensiv blodtrycksbehandling.

Med syfte att studera effekterna av blodtryckssänkande behandling hos patienter med diabetes utfördes en systematisk översikt [1] enligt rekommendationerna från Cochranesamarbetet. En bred litteratursökning gjordes med målet att inkludera samtliga randomiserade kontrollerade studier av blodtryckssänkande behandling där fler än 100 patienter med diabetes behandlats under mer än 12 månader. Vi kontaktade författare, läkemedelsbolag och myndigheter för att få tillgång till tidigare opublicerade data. Resultaten sammanställdes i metaanalyser, stratifierade i systoliskt blodtryck före behandling och systoliskt blodtryck under uppföljning.

Om det systoliska blodtrycket före behandlingsstart var > 140 mm Hg minskade behandling risken att drabbas av död, stroke, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Om blodtrycket redan var < 140 mm Hg ökade i stället risken för kardiovaskulär död om ytterligare läkemedel gavs. Efter insatt behandling sjönk blodtrycket med i medeltal 10 mm Hg. På motsvarande sätt sågs därför en minskad risk för kardiovaskulära komplikationer när uppnått systoliskt blodtryck låg i intervallet 130–140 mm Hg, men en riskökning då blodtrycket låg < 130 mm Hg.

Resultaten visar att effekten av blodtryckssänkande behandling hos patienter med diabetes påverkas av blodtrycket före behandlingsstart. Detta är särskilt viktigt i relation till den så kallade SPRINT-studien [2]. Där visades att ett systoliskt blodtrycksmål < 120 mm Hg minskade risken att dö jämfört med ett mål < 140 mm Hg hos icke-diabetiker. Sammantaget tyder dessa studier på att man bör vara mer försiktig med blodtryckssänkande behandling av patienter med diabetes jämfört med icke-diabetiker.