Avhandling. Patienter med hjärt–kärlsjukdom är vanligt förekommande på alla vårdnivåer. Såväl ställningstagande till vidare utredning som läkemedelsbehandling initieras och hanteras ofta inom primärvården. Hur väl riktlinjer vid etablerad hjärt–kärlsjukdom för patienter i primärvården följs är ofullständigt känt. I en aktuell avhandling undersöktes behandlingsbeslut avseende patienter med hjärt–kärlsjukdom i Jämtland och Härjedalen under åren 2010–2014.

Tillämpning av kolesterolsänkande medicinering undersöktes i en tvärsnittsstudie med 931 patienter. I fokus stod hur faktorer som ålder och kön påverkar tillgången till statinbehandling för patienter med känd hjärt–kärlsjukdom som ännu inte haft en hjärtinfarkt. I resultaten ses att andelen patienter med statinbehandling minskade redan från 45 års ålder. Bland kvinnor över 70 år var sannolikheten för behandling halverad jämfört med män i samma ålder.

I avhandlingen studerades också faktorer som förlänger tiden till sjukhusvård vid hjärtinfarktsymtom. Studien var retrospektiv och inkluderade 265 patienter. Resultaten visar bland annat att det i genomsnitt tar över 5 timmar innan personer med symtomatisk hjärtinfarkt får vård på sjukhus. Den genomsnittliga tiden för patienter som först söker hjälp via primärvården var nästan 9 timmar.

Även vårdbeslut avseende patienter från primärvården som genomgått arbets-EKG för misstänkt ischemisk hjärtsjukdom undersöktes. Vilka patienter som remitteras för fortsatt hjärtutredning vid hjärtklinik styrs huvudsakligen av resultatet från arbets-EKG men påverkas också av patienternas ålder, kön och anställningsförhållanden.

Slutsatsen är att det krävs bättre metoder för att både identifiera och följa upp personer med risk för hjärt–kärlhändelser. Ökad medvetenhet om hur ålder, kön och social ställning påverkar den medicinska beslutsprocessen är också av vikt.