Avhandling. Perfusion och syresättning av vitala organ kan äventyras vid kritisk sjukdom eller stort trauma. Blod omdirigeras då till exempelvis hjärna, hjärta och njurar för att öka chanserna till överlevnad. Blodkärlen i hud, skelettmuskulatur och tarmar konstringeras däremot, varvid perfusion och syresättning minskar. Icke-invasiv mätning av förändring i vävnadsperfusion och syresättning i en extremitet kan därför tidigt indikera klinisk försämring.

Hos prematura barn är organen, framför allt lungorna, inte fullt utvecklade. Andningsstörning som andnödssyndrom (respiratory distress syndrome, RDS) är vanlig. Tarmarna kan drabbas av nekrotiserande enterokolit (NEC). Metodutveckling vad gäller diagnostik och övervakning är utan tvekan önskvärd.

I en ny avhandling undersöks metodik för att detektera syre i både fri form (som gas i lungorna) och i sin bundna form (som oxygenerat hemoglobin). Det övergripande målet var att utveckla och utvärdera icke-invasiva optiska tekniker. Syftet var att utveckla kompletterande framtida patientnära övervakning vid kritisk sjukdom.

Förändringar av vävnadssyresättning har mätts med nära-infraröd-spektroskopi (NIRS). Perfusion har studerats genom visualisering via laserdopplerteknik. Blodvolym i huden har undersökts via polariserad spektroskopi. Därtill har NIRS, med kontinuerligt och tidsupplöst ljus, använts för att mäta syresättning hos friska försökspersoner under varierande väldefinierade regionala fysiologiska provokationer. I en unik studie har vi även undersökt en laserbaserad analysmetod, tillika ett mätinstrument, (GASMAS, gas in scattering media absorption spectrometry) för att detektera alveolär vattenånga och syrgas samt vattenånga i tarmen hos fullgångna nyfödda barn.

Vi fann att alla icke-invasiva optiska tekniker gav värdefull information om fysiologiska förändringar i mikrocirkulationen. NIRS med både kontinuerligt och tidsupplöst ljus visade förändringar i vävnadens syresättning, men den tidsupplösta tekniken gav mer realistiska värden med mindre interindividuella skillnader. Icke-invasiv metodik gav tydliga signaler från vattenånga i lungorna och i tarmen, tillsammans med alveolära signaler från syrgas hos nyfödda barn.

Slutsatsen är att en fullt utvecklad tidsupplöst NIRS-teknik är ett attraktivt redskap med potentialen att vara en ytterligare övervakningsmetod av svårt sjuka patienter. GASMAS visar därtill stor potential för monitorering av kritiskt sjuka prematura eller fullgångna barn och kan förhoppningsvis bidra till minskad användning av röntgen.