Det finns gemensamma nämnare mellan transplantat kontra värdsjukdom (graft versus host disease GVHD) och Crohns sjukdom (CD). Utöver symtom som diarré och viktnedgång ses även inflammation och förändrad barriärfunktion i tarmen med ökad paracellulär permeabilitet. Genomsläppligheten regleras primärt av proteinkomplex som fungerar som fogar mellan tarmslemhinnans epitelceller. Ökad permeabilitet ökar risken för immunologiskt påslag i tarmslemhinnan.

MORC4-genen är belägen på X-kromosomen och kodar för ett protein vars funktion endast delvis är kartlagd. Proteinet är troligen involverat i regleringen av TGF-β (transforming growth factor) och är på så vis en nyckelkomponent i det immunologiska samspelet. TGF-β har noterats kunna bevara eller minska genomsläppligheten över epitelcellerna i tarmen.

MORC4-genen ligger i samma genetiska område som CLDN2. CLDN2 är ett transmembrant protein som ingår i fogarna mellan tarmslemhinnans epitelceller samt deltar i regleringen av permeabiliteten över epitellagret. Studier har visat ett ökat uttryck av TGF-β vid CD. Samtidigt är minskade TGF-β-nivåer korrelerade till allvarlighetsgrad av GVHD.

Tidigare har vi i en genetisk associationsstudie kopplat en markör i MORC4-regionen till uppkomst av CD i ett europeiskt material [1].

I en nyligen publicerad studie baserad på svenska patienter har vi nu även funnit en genetisk association mellan MORC4-markören och dödlighet efter allogen stamcellstransplantation vid blodmalignitet [2]. I ytterligare nya studier (utförda av andra forskargrupper) visar publicerade data även på att koppling mellan MORC4-markören och kronisk pankreatit föreligger [3, 4].

Sammantaget tyder resultaten på att genetisk variation inom MORC4-regionen kan vara av betydelse för uppkomst av flera inflammatoriska tillstånd, där den gemensamma nämnaren är försämrad barriärfunktion i tarmen och med förhöjd paracellulär permeabilitet.