Egenreferat. Svaghet i bäckenbotten i form av framfall innebär att slidans väggar buktar in i eller ut ur slidan eller att livmodern faller ner. Det vanligaste och mest specifika symtomet vid framfall är globuskänsla, känslan av att något buktar ut ur slidan. Uppskattningsvis genomgår var tionde kvinna framfallskirurgi under sin livstid, men tyvärr får cirka var tredje opererade återfall [1]. Vid framfall av främre eller bakre vaginalväggen är de traditionella operationsmetoderna främre och bakre kolporafi, där resorberbara suturer förstärker den försvagade fascian. De två vanligaste suturmaterialen vid kolporafi är långsamt absorberande monofilament sutur (LAS) alternativt snabbt absorberande multifilament sutur (SAS).

I en nyligen publicerad studie [2] undersöktes hypotesen att långsamt absorberande sutur ger lägre risk för recidiv.

Data inhämtades ur det svenska nationella kvalitetsregistret för gynekologisk kirurgi, GynOp-registret. Mellan åren 2012 och 2013 genomgick totalt 1 107 kvinnor med isolerat framfall av främre vaginalväggen i stadium II–III främre kolporafi med antingen LAS eller SAS. Totalt 577 kvinnor med framfall av bakre vaginalväggen stadium II–III genomgick bakre kolporafi med antingen LAS eller SAS under samma år. Patienter med tidigare eller behov av samtidig övrig urogynekologisk kirurgi exkluderades. Det primära utfallet var förekomst av globuskänsla samt patientnöjdhet ett år efter operationen. Sekundära utfall var förändring av urin- och tarmsymtom samt sexuell aktivitet.

Kohorten med kvinnor som genomgått främre kolporafi med LAS rapporterade mindre besvär än SAS-gruppen, med utfallet att 22 procent (50 av 230) respektive 33 procent (152 av 501) hade kvarvarande symtom ett år efter operationen (oddskvot 1,6; 95 procents konfidensintervall 1,1–2,3; P = 0,01). Fler patienter i LAS-gruppen var därtill nöjda med operationsresultatet jämfört med i SAS-gruppen, 83 procent respektive 75 procent (P = 0,03). Bägge grupper förbättrades avseende samtliga urinsymtom, men SAS-gruppen förbättrades mer än LAS-gruppen avseende urinträngningssymtom (P < 0,001).

I kohorten som genomgått bakre kolporafi fann vi ingen skillnad i symtom mellan grupperna.

Sammanfattningsvis fann vi att långsamt absorberande suturmaterial gav mindre risk för symtomgivande recidiv och högre patientnöjdhet efter främre kolporafi, men att valet av suturmaterial vid bakre kolporafi inte påverkade utfallet.