Figur 1. 

Egenreferat. Randomiserade kliniska studier har visat att strålbehandling förlänger livet på män med lokalt avancerad prostatacancer jämfört med enbart hormonbehandling [1]. Däremot finns lite kunskap om nyttan av prostatektomi eller strålterapi för män i gråzonen mellan lokalt avancerad och metastaserad prostatacancer. Dessa män behandlas vanligen med enbart hormonbehandling enligt nationella och internationella riktlinjer.

Med hjälp av data i Nationella prostatacancerregistret (NPCR) och PCBaSe (Prostate cancer data base Sweden) som innehåller data från bland annat Dödsorsaksregistret, undersöktes sambandet mellan prostatektomi eller strålterapi och dödlighet bland män i nämnda gråzon med mycket avancerad prostatacancer (stadium T4, dvs lokal överväxt, eller PSA 50–200 ng/ml och M0, dvs utan påvisade fjärrmetastaser).

Under det senaste decenniet har lokal radikalbehandling ökat kraftigt, men variationen mellan olika vårdgivare har varit stor. Vi utnyttjade dessa skillnader genom att med semiekologisk studiedesign analysera behandlingen på gruppnivå för att minimera inflytandet av att fler män med mindre aggressiv cancer erhåller radikalbehandling än män med mer aggressiv cancer. Exposition för behandling utgjordes av experimentella enheter baserade på landsting, diagnosår och patientålder. Utfallet död i prostatacancer och död av alla orsaker analyserades däremot på individnivå. Som positiv kontroll utfördes samma analys av lokalt avancerad prostatacancer.

Vi fann att män med mycket avancerad prostatacancer som behandlats på enheter med högst andel radikalbehandlingar hade hälften så stor risk att dö av prostatacancer som de män som behandlats på enheter med lägst aktivitet (dödlighetskvot (MRR) 0,51; 95 procents konfidensintervall (KI) 0,28-0,95), figur 1 [2]. För män med lokalt avancerad prostatacancer var sänkningen också statistiskt säkerställd (MRR 0,75; 95 procents KI 0,60-0,95).

Det var stora skillnader i tumörkarakteristika och utredning mellan enheter med högst och lägst behandlingsaktivitet. På enheter med högst behandlingsaktivitet var de diagnostiserade männen yngre, hade lägre PSA och hade utretts noggrannare med bättre biopsitagning, och de hade oftare undersökts för förekomst av metastaser i lymfkörtlar och skelett. Eftersom detta var en observationsstudie kan effekten av hög diagnostisk och utredningsaktivitet inte särskiljas från effekten av behandling. Vår tolkning är att kombinationen av noggrann utredning och efterföljande radikalbehandling kan förlänga livet även på män med mycket avancerad prostatacancer. Resultaten pekar på behovet av randomiserade studier av lokal radikalbehandling vid mycket avancerad prostatacancer.