Egenreferat. Teriparatid används i dag vid behandling av osteoporos. I djurförsök stimulerar det frakturläkning mycket effektivt. I en randomiserad prövning nådde konservativt behandlade radiusfrakturer snabbare röntgenologisk läkning med teriparatid i vanlig osteoporosdos jämfört med placebo [1], men studien var inte dimensionerad för att mäta funktionell nytta.

I en nyligen publicerad studie randomiserades patienter med en färsk pertrokantär fraktur och osteoporos till behandling med teriparatid eller en bisfosfonat (risedronat) [2]. Upp-och-gå-tid (den tid det tar att resa sig, gå tre meter och sedan sätta sig igen), smärta och utfall på den etablerade skattningsskalan SF-36 mättes efter 6, 12, 18 och 26 veckor.

Resultaten visade en kliniskt relevant förkortning av genomsnittlig tid för upp-och-gå-provet i teriparatidgruppen. Vid 12 veckor minskade mediantiden från 20 till 17 sekunder (kliniskt relevant skillnad 1,5 sekunder; normalvärdesgräns 12 sekunder). En post hoc-analys med t-test gav liknande, signifikanta resultat. Teriparatidpatienterna markerade också påtagligt mindre smärta på en VAS-skala.

Resultaten överensstämmer med tidigare studier och med djurdata. Biverkningarna är få och mekanismen någorlunda känd. Resultaten i den aktuella studien gör att det kan anses rimligt att erbjuda teriparatid som klinisk rutin i två månader efter pertrokantär fraktur. Vi har dock enbart denna enda studie, vars externa validitet kan ifrågasättas. Troligen kommer av marknadsmässiga skäl inga fler studier med läkemedel för att påskynda frakturläkning att göras, varför detta kan bli den evidens vi får tillgång till.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Per Aspenberg har forskningsanslag från Lilly (ej relaterat till teriparatid), arvoden och forskningsstöd från Amgen samt aktier i Addbio.