Avhandling. Rickettsiabakterierna är spridda över hela världen. 1997 detekterades arten Rickettsia helvetica för första gången i Sverige. 

Rickettsia sprids via vektorer. Den dominerande vektorn för gruppen fläckfeberrickettsier (spotted fever group Rickettsiae) är fästingar, men även andra såsom löss, loppor och kvalster förekommer.

Bakterierna orsakar sjukdom genom att invadera endotelcellerna i små och medelstora kärl och orsaka vaskulit. Klassiska symtom är utslag, feber, huvudvärk, frysningar, mag–tarmsymtom, muskel- och ledvärk. Infektion med Rickettsia helvetica är oftast en lindrig självläkande sjukdom, men allvarliga symtom som meningit, perimyokardit och septikemi finns beskrivna. Standardbehandlingen är doxycyklin.

I en avhandling om fläckfeberrickettsier kartlades utbredningen i Sverige med hjälp av  serologiska undersökningar (immunfluorescens) av 821 personer med konstaterade eller misstänkta fästingbett samt personer med okänd fästingexponering (blodgivare). Försökspersonerna valdes från områden med låg fästingexponering och från områden med hög fästingexponering för att få en uppfattning om hur seroprevalensen varierar. Vidare studerades symtombilden och förekomst av kombinerade infektioner med Rickettsia, Borrelia och Anaplasma. Meningitpatienter undersöktes för att se om Rickettsia kan orsaka denna sjukdom.

Seroprevalensen varierade mellan 3,8 och 18,3 procent och var högst där risken för fästingbett anses vara högst. Kombinerade infektioner med Anaplasma och Borrelia förekom. 13 av 206 personer serokonverterade mot minst två bakterier i den ena studien och 3 av 218 i den andra. Symtomen var lindriga och ospecifika såsom feber, huvudvärk, utslag och muskelvärk. I avhandlingen ingår också fallbeskrivningar av två patienter med meningit där Rickettsia felis kunde påvisas i likvor med PCR. Det är första gången som denna infektion konstaterats i Sverige.

Avhandlingen visar att Rickettsia helvetica är utbredd i Sverige. Eftersom diagnostik av Rickettsia vid symtom efter fästingbett sällan utförs är sjukdomen sannolikt underdiagnostiserad. Vid sjukdom efter fästingbett bör Rickettsiadiagnostik hållas i åtanke. Då kombinerade infektioner med Rickettsia, Borrelia och Anaplasma förekommer och symtombilderna vid samtliga av dessa infektioner kan vara diffusa och ospecifika behövs mikrobiologisk diagnostik för att utröna vilket agens som orsakar infektion efter fästingbett. När behandling bör ges är fortfarande oklart, men vid symtomgivande infektion ska behandling övervägas.