Avhandling. Fertiliteten minskar med stigande ålder hos såväl män som kvinnor. Trots det väljer allt fler unga att senarelägga barnafödandet. Efterfrågan på en bedömning av framtida fertilitetspotential, för att få svar på hur länge man törs vänta med att skaffa barn, förväntas öka. Spermieanalysen (koncentration, motilitet, morfologi) är fortfarande den viktigaste analysen för bedömning av mannens fertilitet, men de faktorer som påverkar spermiekvaliteten är fortfarande till stor del okända. Årstiden har i flera studier rapporterats ha betydelse – med lägre spermiekvalitet och högre antal födslar sommartid.
För att undersöka sambandet mellan dagsljus och spermiekvalitet insamlades åren 2001–2002 sperma- och blodprov både sommar och vinter från 92 män (19–40 år gamla) i Tromsø, norr om polcirkeln, och 112 i Oslo, söder om polcirkeln .
Årstidsvariationer i födelsetal skulle kunna bero på varierande grad av DNA-skador i spermierna över året. Spermiernas befruktningsförmåga kan försämras av DNA-skador, möjligen orsakade av syreradikaler, vilka i sin tur motverkas av antioxidanter. En mycket potent antioxidant är melatonin, som är ljusberoende och vars koncentration varierar över året. Nivån på DNA-skador förväntades vara högst under sommaren, då melatoninnivåerna är som lägst, men någon dylik årstidsvariation kunde inte påvisas. Inte heller för övriga spermieparametrar sågs någon årstidsvariation, inte ens i Tromsø med extrema ljusskillnader under året.
I avhandlingens andra del studerades betydelsen av de olika spermieparametrarna för sannolikheten att ge upphov till graviditet över en längre tidsperiod. Spermieparametrarna från 2001 jämfördes därför med data från det norska födelseregistret om vilka män som blivit fäder fram till och med 2015. En spermiekoncentration på 20 miljoner/ml och/eller att mer än 50 procent av spermierna är rörliga var de bästa gränsvärdena för att senare få barn.
Seminalplasman innehåller även olika mikro-RNA, som föreslagits ha betydelse för fertiliteten. Koncentrationen av mikro-RNA 155-5p analyserades i såväl seminalplasma som blodprov. Resultaten antyder att mikro-RNA 155-5p är associerat med nivån av gonadotropiner och sannolikt påverkar spermierelaterade processer men att den inte kan användas som fertilitetsmarkör.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att fler studier behövs för att förklara en eventuell årstidsvariation i spermiekvalitet och födelsetal och för att identifiera bättre biomarkörer för manlig fertilitet.
