Egenreferat. En gradvis försämring av fysisk funktion med stigande ålder medför på sikt en nedsatt rörelseförmåga, vilket påverkar individens möjligheter att självständigt utföra olika vardagsaktiviteter. Identifiering av modifierbara faktorer för prevention av en accelererad fysisk funktionsnedsättning hos äldre är därför en prioritet. I detta sammanhang har individens motionsvanor potential att vara en sådan faktor, men för att studera dess betydelse för fysisk funktionsförmåga hos äldre blir det viktigt att beakta motionsvanor som individen haft under hela sitt vuxna liv. I vilken utsträckning motionsvanor tidigare i livet påverkar fysisk funktion hos äldre när hänsyn tas till nuvarande motionsvanor har inte varit klarlagt.

60 kvinnor i åldern 65–70 år utan diagnostiserad diabetes, hjärt–kärlsjukdom eller muskuloskeletala sjukdomar deltog i den aktuella studien. Fysisk funktionsförmåga i form av ett gångtest, benstyrketest samt balanstest bestämdes och resultaten analyserades utifrån en sammanvägning av de tre testen. Tid i fysisk aktivitet av olika intensitet bestämdes med hjälp av accelerometeri (nuvarande motionsvanor) och ett validerat frågeformulär (tidigare motionsvanor, 20–65 år). Andelen kroppsfett bestämdes med hjälp av DEXA-metodik och togs i beaktande vid analys av fysisk funktionsförmåga.

Studien visar att de kvinnor som var mest motionsaktiva hade en signifikant bättre (P < 0,05) fysisk funktionsförmåga jämfört med dem som var mindre aktiva, oberoende av tidigare motionsvanor. Noterbart var att ingen påverkan på fysisk funktionsförmåga av tid i stillasittande observerades. Ett intressant fynd är att kvinnor som inte rapporterade regelbunden motionsaktivitet tidigare i livet uppvisade en sämre nuvarande fysisk funktionsförmåga oberoende av nuvarande motionsvanor (P < 0,05) jämfört med regelbundet aktiva kvinnor.

Sammantaget visar studien att nuvarande och tidigare motionsvanor, oberoende av varandra, har betydelse för fysisk funktionsförmåga hos äldre. Detta innebär att en fysiskt aktiv livsstil som äldre är kopplad till en positiv fysisk funktionsförmåga, även om motionsvanor tidigare i livet varit bristande. Vårt resultat stöder preventiva insatser med fokus på främjande av tid i fysisk aktivitet av minst måttlig intensitet för att motverka en accelererad försämring av fysisk funktionsförmåga hos äldre.