Socialstyrelsen presenterade i november 2011 nationella riktlinjer för arbetet med att stödja hälsosamma levnadsvanor [1], där betydelsen av att arbeta med ett hälsofrämjande perspektiv framhålls.  Socialdepartementet har sedan ett par år betonat vikten av en sammanhållen syn och strategi inom alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksområdet. Läkarutbildningen är för närvarande föremål för översyn och anpassning till EU:s direktiv. 

Därför har Läkare mot tobak med stöd av Sveriges läkarförbund undersökt i vilken omfattning ett hälsofrämjande perspektiv ingår i AT-läkares utbildning i Sverige. Vi önskade kartlägga i vilken omfattning AT-läkare får utbildning i hälsofrämjande arbete med fokus på frågor rörande alkohol, narkotika, dopning, tobak, kost och motion samt strukturerad samtalsmetodik. 

Metod 

Undersökningen utformades som en webbaserad enkät, där landets AT-studierektorer (eller motsvarande befattningshavare) fick möjlighet att besvara frågor rörande innehållet i AT-läkares utbildning. 

Enkäten bestod av 13 frågor avseende omfattningen av utbildning i frågor om alkohol, narkotika, dopning, tobak, kost och motion samt strukturerad samtalsmetodik. Frågorna handlade också om i vilken utsträckning undervisningen var obligatorisk och om det ingick någon litteratur med relevans för livsstil och prevention. Huruvida antalet timmar för utbildning var uppskattningar eller grundades på faktisk schemalagd tid framgick inte av enkäten. 

Enkäten hade förankrats hos representanter för målgruppen (AT-studierektorer eller personer med motsvarande funktion) innan den skickades ut. Frågorna hade fördefinierade svarsalternativ. Utöver detta kunde AT-studierektorerna skicka uppgifter om innehållet i utbildningen som fri text. 

För att nå ut till AT-studierektorerna skickades via e-post ett informationsbrev till landets 74 sjukhusdirektörer eller motsvarande med uppmaning att vidaresända detta till verksamma AT-studierektorer tillsammans med ett följebrev inklusive länk till enkäten. Detta innebar att 115 sjukhus av Sveriges totalt 125 sjukhus täcktes in. Av informationsbrevet framgick att undersökningen hade stöd av Sveriges läkarförbund. Enkäten besvarades under perioden 14:e maj till 29:e juni 2012. Påminnelsebrev skickades via e-post vid två tillfällen, och i några fall togs även telefonkontakt. 

Resultat

Svar erhölls från 45 AT-studierektorer, varav 7 var verksamma på eller knutna till ett universitetssjukhus, 15 till ett länssjukhus och 23 till ett länsdels-/närsjukhus. Majoriteten (51 procent) hade varit studierektor i 1 till 5 år, en knapp tredjedel (29 procent) mindre än 1 år, och en femtedel (20 procent) hade varit AT-studierektor sedan 6 år eller mer. Respondenterna var verksamma i 18 av landets 21 län. 

Två tredjedelar av respondenterna angav att 1–16 timmar schemalagd tid (föreläsningar, lärarledda seminarier eller dylikt) under AT-perioden ägnades åt frågor rörande alkohol, narkotika, dopning och tobak; en fjärdedel uppgav mindre än 1 timme (Tabell I). Det föreföll som om något mer tid ägnades åt alkohol än åt tobak respektive droger/dopning (Tabell II). Nästan hälften angav att 1–4 timmar schemalagd tid ägnades åt kost- och motionsfrågor, men var tredje angav mindre än 1 timme. Någon betydande skillnad förelåg inte avseende typ av sjukhus (Tabell I).

Över hälften av respondenterna (60 procent) angav att all undervisning om frågor rörande alkohol, narkotika, dopning och tobak var obligatorisk, medan 5 (11 procent) angav att ingen del var obligatorisk. Knappt hälften (47 procent) uppgav att undervisningen var obligatorisk när det gällde kost- och motionsfrågor, medan 8 (18 procent) uppgav att ingen del av denna undervisning var obligatorisk. 

Det var mindre än hälften (44 procent) som erhöll utbildning (föreläsningar, lärarledda seminarier eller dylikt)  i strukturerad samtalsmetodik (t ex motiverande samtal) om livsstilsfrågor under AT-perioden. Då sådan undervisning förekom var den oftast på 1–4 timmar. Av universitetssjukhusen hade 4/7 någon tid för undervisning i strukturerad samtalsmetodik, medan motsvarande siffra för länssjukhus var 5/15 och för länsdelssjukhus 11/23 (Tabell III). 

Tre av 45 angav att det ingick kurslitteratur rörande livsstil och prevention under AT-perioden.  

Diskussion

Sjukligheten hos var femte patient bedöms betingad av livsstilsfaktorer [1]. Mot den bakgrunden ter sig utbildningen i livsstilsfrågor under AT otillräcklig. Kartläggningen visar på stora variationer i Sverige beträffande utbildning i hälsofrämjande arbete för AT-läkare. För frågor rörande såväl alkohol, narkotika, dopning och tobak som kost och motion var utbildningstiden i flertalet fall inte mer än 4 timmar. En fjärdedel hade mindre än 1 timme eller ingen schemalagd utbildning i frågor rörande alkohol, narkotika, dopning och tobak. Cirka 30 procent  hade mindre än 1 timme eller ingen schemalagd utbildning inom områdena kost och motion. Majoriteten fick ingen utbildning i strukturerad samtalsmetodik. 

Detta är den första undersökningen om utbildning inom hälsofrämjande arbete för blivande läkare i Sverige, varför ingen jämförelse kan göras bakåt i tiden. Hälso- och sjukvården är ålagd att i större utsträckning än i dag uppmärksamma personers levnadsvanor [1]. Ett sätt att göra detta är att öka AT-läkares utbildning i dessa frågor. I de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder är någon form av rådgivning eller samtal den vanligaste åtgärden som rekommenderas. För att läkare ska kunna bidra är grundläggande kunskaper inom området nödvändiga. Att integrera hälsofrämjande strategier i patientinriktad verksamhet är viktigast och den stora utmaningen för handledare/utbildare under AT. Att stimulera till projektarbeten och egen forskning inom det hälsofrämjande området under grundutbildning, AT och förstås även senare är angeläget. 

Man kan fundera över om vi fått en heltäckande bild av AT-läkares utbildning i hälsofrämjande arbete. AT för läkare finns enligt Läkarförbundets AT-guide vid 60 sjukhus. Enkäten skickades till 74 sjukhusdirektörer och besvarades av 45 AT-studierektorer. Flera respondenter med övergripande ansvar valde eller blev utvalda att svara för flera sjukhus i sitt län. Det faktum att 18 av 21 län är representerade i svarsmaterialet talar för att studien speglar den svenska utbildningen för AT-läkare väl. Det relativt höga deltagandet talar för att AT-studierektorer och sjukhusdirektörer har en i grunden positiv inställning till hälsofrämjande insatser.

Ett stort antal läkare har utbildats och kommer att utbildas i andra länder än Sverige, vilket sannolikt bidrar till variationer i framtida läkares kunskaper inom det hälsofrämjande området. En kartläggning av detta kan därför vara av intresse.

Matz Larsson, Göran Boëthius och Kristina Bergstrand är styrelsemedlemmar i Läkare mot tobak.