»Framtidens jobb – hela listan« heter det ibland i tidningarna. Läkare ses ofta i toppskiktet, ständigt ett bristyrke med lockande löneläge. Ett yrke som brukar hamna i botten är journalist. Det är en »svår arbetsmarknad« med »stort överskott« på arbetssökande som möter nyutexaminerade, heter det i Statistiska centralbyråns årliga trendspaning. 

Jag råkar ha försörjt mig både som journalist, och nu som läkare. Mycket skiljer yrkena åt – i innehåll, i framtidsutsikter. Mina journalistvänner har ytterst svårt att hitta varaktigt arbete eller anställningstrygghet, frilanstillvaron driver fram kronisk gastrit. Läkarbekanta har svårt att välja mellan allt spännande, lock och pock. I båda yrkessfärerna har jag funnit fint kamratskap och kollegialitet. Båda kårerna rymmer individer med stort engagemang och passion, sådana som genom sitt värv och gärning vill göra världen till en bättre plats. 

I förra numret av Läkartidningen publicerades artikeln »Två miljoner våldtagna i krigets Kongo« med text av Magda Gad och foto av Niclas Hammarström. Det är bitvis outhärdlig läsning. Spridningen av artikeln – exempelvis över 20 000 delningar på Facebook – visar att angelägen och djuplodande journalistik behövs, engagerar och läses. 

»Jag ville göra skillnad, hade jag fått välja om hade jag valt läkarprogrammet«, menade en uppgiven journalistkollega när vi råkade samman härom veckan. I Läkartidningen visades just hur också journalistik gör skillnad. Låt det gärna märkas än mer; hos Läkarmissionen finns råd om hur du bäst bistår Panzisjukhuset med medel.