I tidningarna läser vi nästan dagligen om problem och missförhållanden inom sjukvården. Det är bra att sådant uppmärksammas så att verksamheter kan förbättras. Men hur mycket skrivs om den goda vården och den goda omvårdnaden som faktiskt också finns?
Jag kom att tänka på detta efter att på nära håll de senaste åren följt mina kära föräldrars resa genom den sena ålderdomens sjukdomar och slutligen deras avsked till livet. De fick båda del av god sjukvård och inte minst den professionella goda omvårdnaden som faktiskt finns på många håll inom vård och omsorg. Mina erfarenheter är hämtade från demensvård respektive ASIH/Hospiceverksamhet i Stockholm.
Mina anhöriga fick uppleva kärleksfull omvårdnad av personer som tycktes trivas på jobbet och med de människor de skulle ta hand om. God mat i lagom mängd på vacker tallrik när man inte har aptit, skämt, skratt och ibland allvar i samtalet. Sist men inte minst, de blev respekterade som de individer de var.
Jag tycker att välfungerande verksamheter i större utsträckning bör uppmärksammas i pressen för att tjäna som goda exempel. Men också för att ge de yrkesmän och -kvinnor som arbetar där den uppskattning och det erkännande de verkligen förtjänar. De tar hand om de allra svagaste och sjukaste och ser till att de får en värdig avslutning på livet.
Detta angår oss alla, för förr eller senare kommer de flesta av oss att vara i behov av dessa tjänster på ett eller annat sättet.
