När jourläkarbilar infördes år 2013 i Stockholms läns landsting planerades för 6 000 hembesök årligen. Men som Läkartidningen rapporterar den 18 januari har bara runt 3 500 besök ägt rum under 2015. Schablonmässigt ersätts bemanningen, som hålls av vårdföretaget Curera, med runt 24 miljoner kronor per år oavsett antalet besök.

Det som konventionellt erbjuds äldre inom SLL med måttlig feber jourtid är i alla fall ofta många timmar på hård brits, ett 40-tal nya ansikten under avdelningsvård på akutsjukhus och ytterligare lika många nya ansikten vid flytt för vidare vård på geriatrisk klinik. 

Bilburna specialistläkare kan förstås göra mycket, kanske kan det ordnas med nålsättning och furosemid och vidare utvärdering nästa morgon. Men när det inte räcker, vad kan då göras? Kan direktinläggning på geriatrisk klinik ordnas?

En specialistläkarbedömning måste betraktas som dyrbar i sig själv. Doktorer bakom ratten behöver mer resurser än vad som ryms i bakluckan för att ge utdelning. Hembesöken som på grund av bristande erfarenhet eller ringa befogenheter ändå oftast resulterar i att patienten remitteras till akutsjukvården är av tveksamt värde, såväl för patient som för landstinget i stort.

Att SLL betalar för 6 000 besök men får 3 500 i utdelning är förstås inte acceptabelt. Men det är bara en parameter, kanske inte ens den viktigaste. För det är kvaliteten i konsultationerna och inte antalet körningar – som i slutändan ska avgöra om bilarna bör fortsätta rulla.