Det är svårt att inte reflektera över händelserna kring Paolo Macchiarini vid Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset. Det finns så mycket att fundera över! I medierna flödar nya uppgifter, heta känslor och uttalanden om vartannat. Karolinska institutets konsistorium har förklarat sig ha förtroende för Karolinska institutets ledning.
När detta nummer av Läkartidningen går i tryck har det runnit ytterligare vatten under broarna. Kanske har huvuden börjat rulla. Flera olika utredningar har inletts. Hur kunde det gå så snett? Har vi ett systemfel i både forskningen och formerna för introduktion av innovationer i vården? Eller kan felen härledas till enskilda personers regelvidriga agerande?
Hur är det med ledningskulturen vid de båda institutionerna? Vad ska vi säga om betydelsen av personlig karisma och stjärnstatus i en miljö som till själva sin natur bör vara grundad i logik och vetenskap på högsta nivå? Hur ska vi i fortsättningen se på konceptet spetsforskning och vikten av att rekrytera elitforskare till våra universitet?
Behöver hela läkarkåren sättas i skolbänken för att lära grundläggande medicinsk etik? Kan alla läkare som ställer frågor »mot strömmen« anklagas för journalintrång? (Svaret på den sista frågan är troligen »ja«, eftersom det nog för varje kliniker går att hitta något tillfälle av journalanvändning som gränsar till det officiellt otillåtna.) Jag väntar med spänning på alla svaren!
